Results for volunt translation from Latin to Swedish

quid sibi volunt homines isti apud t
och gud kom till bileam; han sade: »vad är det för män som du har hos dig?»

aemulantur vos non bene sed excludere vos volunt ut illos aemulemin
man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att i med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

et omnes qui volunt pie vivere in christo iesu persecutionem patientu
så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i kristus jesus, få lida förföljelse.

cui dixit abimelech quid sibi volunt septem agnae istae quas stare fecisti seorsu
då sade abimelek till abraham: »vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»

neque enim qui circumciduntur legem custodiunt sed volunt vos circumcidi ut in carne vestra glorientu
ty icke ens dessa omskurna själva hålla lagen. nej, det är för att kunna berömma sig av edert kött som de vilja att i skolen låta omskära eder.

et dicebat eis in doctrina sua cavete a scribis qui volunt in stolis ambulare et salutari in for
och han undervisade dem och sade till dem: »tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen

et haec lex super filiabus salphaad a domino promulgata est nubant quibus volunt tantum ut suae tribus hominibu
detta är vad herren bjuder angående selofhads döttrar; han säger: de må gifta sig med vem de finna för gott, allenast de gifta sig inom en släkt som hör till deras egen fädernestam.

et dixit ad filios israhel quando interrogaverint filii vestri cras patres suos et dixerint eis quid sibi volunt isti lapide
och han sade till israels barn: »när nu edra barn i framtiden fråga sina fäder: 'vad betyda dessa stenar?',

adtendite a scribis qui volunt ambulare in stolis et amant salutationes in foro et primas cathedras in synagogis et primos discubitus in convivii
»tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

levatisque oculis vidit mulieres et parvulos earum et ait quid sibi volunt isti et si ad te pertinent respondit parvuli sunt quos donavit mihi deus servo tu
och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »vilka äro dessa som du har med dig?» han svarade: »det är barnen som gud har beskärt din tjänare.»

me etenim de die in diem quaerunt et scire vias meas volunt quasi gens quae iustitiam fecerit et quae iudicium dei sui non reliquerit rogant me iudicia iustitiae adpropinquare deo volun
väl söka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina vägar. såsom vore de ett folk, som övade rättfärdighet och icke övergåve sin guds rätt, så fråga de mig om rättfärdighetens rätter och vilja, att gud skall komma till dem:

et dixit rex sibae quid sibi volunt haec responditque siba asini domestici regis ut sedeant et panes et palatae ad vescendum pueris tuis vinum autem ut bibat si quis defecerit in desert
då sade konungen till siba: »vad vill du med detta?» siba svarade: »Åsnorna skola vara för konungens husfolk till att rida på, brödet och fruktkakorna skola tjänarna hava att äta, och vinet skola de törstande hava att dricka i öknen.»

obsecro domine sit auris tua adtendens ad orationem servi tui et ad orationem servorum tuorum qui volunt timere nomen tuum et dirige servum tuum hodie et da ei misericordiam ante virum hunc ego enim eram pincerna regi
ack herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.» jag var då munskänk hos konungen.

dixeruntque principes philisthim quid sibi volunt hebraei isti et ait achis ad principes philisthim num ignoratis david qui fuit servus saul regis israhel et est apud me multis diebus vel annis et non inveni in eo quicquam ex die qua transfugit ad me usque ad diem han
sade filistéernas furstar: »vad hava dessa hebréer här att göra?» men akis svarade filistéernas furstar: »denne david är ju sauls, israels konungs, tjänare, som nu har varit hos mig över år och dag, och jag har icke funnit något ont hos honom, från den dag han gick över till mig ända till denna dag.