Results for vildtypsvirus translation from Swedish to English

replikationskapaciteten in vitro hos telaprevirresistenta varianter var lägre än hos vildtypsvirus.
the in vitro replication capacity of telaprevir-resistant variants was lower than that of wild-type virus.

i jämförelse med vildtypsvirus uppvisade dessa isolat i genomsnitt en 12, 0- faldig ökning av ec50.
these isolates expressed a median fold change in ec50 relative to wildtype of 12.0 for atazanavir.

viral resistens mot abakavir utvecklas relativt långsamt in vitro och kräver multipla mutationer för en kliniskt relevant ökning i ec50 av vildtypsvirus.
viral resistance to abacavir develops relatively slowly in vitro, requiring multiple mutations for a clinically relevant increase in ec50 over wild-type virus.

virologisk svikt under behandling med telaprevir var främst förknippad med höggradigt resistenta varianter och relaps var oftast associerat med låggradigt resistenta varianter eller vildtypsvirus.
on-treatment virologic failure during telaprevir treatment was predominantly associated with higher-level resistant variants, and relapse was predominantly associated with lower-level resistant variants or wild-type virus.

medelökningen av lopinavirs ic50 i dessa 18 isolat vid baslinjen och återuppblossningen var 6,9- respektive 63-faldig, jämfört med vildtypsvirus.
the median fold ic50 of lopinavir for these 18 isolates at baseline and rebound was 6.9- and 63-fold, respectively, compared to wild type virus.

likartade svar sågs hos försökspersoner som fått p/laiv h7n7- och h7n9-grundvaccinering som utvecklade kraftiga antikroppssvar mot motsvarande vildtypsvirus vid påföljande exponering för det inaktiverade vaccinet från samma subtyp.
similar responses were seen with p/laiv h7n7- and h7n9-primed subjects who developed vigorous antibody responses to the corresponding wild-type viruses upon subsequent exposure to the inactivated vaccine from the same subtype.

uppföljningsanalys av incivo-behandlade patienter som inte fick bestående virologiskt svar (svr) visade att populationen av vildtypsvirus ökade och populationen med telaprevirresistenta varianter blev med tiden omätbara efter avslutad telaprevirbehandling.
follow-up analysis of incivo-treated patients who did not achieve an svr showed that the population of wild-type virus increased and the population of telaprevir-resistant variants became undetectable over time after the end of telaprevir treatment.

de 19 isolaten visade en 4,3-faldig ökning i ic50 jämfört med baslinje-isolaten (från 6,2- till 43-faldig, jämfört med vildtypsvirus).
the 19 isolates demonstrated a 4.3-fold increase in ic50 compared to baseline isolates (from 6.2- to 43-fold, compared to wild-type virus).