Results for mervärdesskatteintäkterna translation from Swedish to Finnish

italien har hävdat att de uppburna beloppen uppgår till närmare 2 procent av de årliga mervärdesskatteintäkterna.
italia väittää, että kannettujen määrien osuus vuotuisista arvonlisäverotuloista on yhteensä lähes 2 prosenttia.

målet är att se till att mervärdesskatteintäkterna från tjänster går till det land där tjänsterna i fråga utförs och att motverka de snedvridningar av konkurrensen som kan uppstå när medlemsstater tillämpar olika mervärdesskattesatser.
tavoitteena on varmistaa, että palveluista maksettava arvonlisävero palaa siihen maahan, jossa palvelu on suoritettu, ja ennaltaehkäistä kilpailun vääristyminen erilaisia alv-kantoja käyttävien maiden välillä.

med denna beräkning skall medlemsstaterna fastställa de beräknade och de faktiska mervärdesskatteintäkterna och analysera skillnaden mellan dessa två belopp. företrädesvis skall följande formel tillämpas:
laskutoimituksen suorittamiseksi jäsenvaltiot määrittävät teoreettisen arvonlisäverotulon ja tosiasiallisesti saadun arvonlisäverotulon määrät ja analysoivat niiden välisen erotuksen. laskutoimituksessa käytetään seuraavaa kaavaa:

dessa bedrägerier innebär enligt våra uppskattningar att medlemsstaterna förlorar 10 procent av mervärdesskatteintäkterna varje år, och jag vill med skärpa uppmana kommissionen att gå vidare med denna fråga tillsammans med europaparlamentet och stödja den i det sammanhanget .
arvioimme, että jäsenvaltiot menettävät joka vuosi noin 10 prosenttia arvonlisäverotuloistaan petosten vuoksi, ja haluan painokkaasti vaatia komissiota viemään asiaa eteenpäin yhdessä euroopan parlamentin kanssa ja tukemaan näitä ponnisteluja.

men när vi ser på den myeket värdefulla analys som har gjorts om mervärdesskatteuppbäring i medlemssta­terna, ser vi denna alarmerande siffra som beskriver en klyfta mellan de teoretiska mervärdesskatteintäkterna och den faktiskt uppburna summan som uppgår till 70 miljar­der ecu per år.
se on kysymys komissiolle, se on kuitenkin kysymys myös budjettivallan käyttäjille.

motiv och syfte rådets direktiv 2002/38/eg av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/eg vad gäller mervärdesskatteordningen för radio-och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, det så kallade e-tjänstedirektivet, innehåller flera bestämmelser som kommer att upphöra att gälla den 30 juni 2006 om de inte förlängs. när direktivet antogs var avsikten att rådet före utgången av direktivets första tre år skulle se över de bestämmelser som omfattar platsen för tillhandahållande av dessa tjänster och vissa åtgärder för att underlätta för icke-etablerade företag och på grundval av ett förslag från kommissionen ändra eller förlänga dessa bestämmelser efter behov. Översynen skulle bygga på en rapport från kommissionen till rådet och den rapporten bifogas följaktligen detta förslag. om rådet i god tid hade antagit kommissionens förslag om platsen för tillhandahållande av tjänster (kom(2005) 344) och om förenkling av skyldigheterna på mervärdesskatteområdet (kom(2004) 728), skulle det ha undanröjt behovet av att förlänga tillämpningen av bestämmelserna i fråga, eftersom dessa mer allmänna förslag innehåller åtgärder för att säkerställa att syftena med direktiv 2002/38/eg uppfylls på lång sikt. medlemsstatarnas långsamma framsteg inom lagstiftningsprocessen i rådet innebär emellertid att dessa förändringar inte kommer att vara genomförda innan åtgärderna från 2002 upphör att gälla. om bestämmelserna inte skall upphöra att gälla i år – en resultat som ingen skulle välkomna – har kommissionen inget annat val än att föreslå att de förlängs för en begränsad tid. huvudmålet för 2002 års direktiv var tydligt: att korrigera en uppenbar brist i en av de grundläggande bestämmelserna inom lagstiftningen om mervärdesskatt. tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg kunde inte förutses då det sjätte mervärdesskattedirektivet antogs, och tillämpningen av bestämmelserna i deras lydelse före 2002 års ändringar ledde till ett oönskat resultat. enligt bestämmelserna kunde man inte beskatta elektroniska tjänster som tillhandahölls av en aktör från ett tredjeland, medan företagen i eu var skyldiga att beskatta alla sådana tjänster, oberoende av var kunden befann sig. detta resultat var i strid med den skatteneutralitet som är central för mervärdesskatten och som eftersträvar att skatter inte ”snedvrider konkurrensbetingelserna eller hindrar den fria rörligheten av varor och tjänster” (rådets första mervärdesskattedirektiv 67/227/eeg). frågan var var sådana tjänster skulle beskattas. mervärdesskatt är en generell skatt på konsumtion av varor och tjänster och alla undantag kräver en specifik bestämmelse. om den tekniska utvecklingen eller utvecklingen av affärsmetoder ger upphov till luckor i täckningen, har det alltid varit gängse praxis att åtgärda dem. direktivet innehöll förenklade krav på registrering och rapportering för att underlätta för icke-etablerade aktörer att uppfylla sina skyldigheter, och de fick vända sig till en enda skatteförvaltning i eu som de själva valde. denna bestämmelse var ett stort avsteg från den gällande normen där skattebetalare var skyldiga att vända sig direkt till varje förvaltning inom vars behörighetsområde beskattningsbar verksamhet bedrevs. trots att ordningen med en enda kontaktpunkt för mervärdesskatteredovisning endast omfattade icke-etablerade leverantörer av e-tjänster, var ordningens innovativa karaktär en bidragande faktor till att det infördes en bestämmelse om översyn enligt vilken kommissionen och medlemsstaterna var skyldiga att se över frågan före utgången av en treårsperiod. i kommissionens rapport till rådet drar man slutsatsen att 2002 års direktiv har fungerat på ett tillfredsställande sätt och att det uppfyllt sina syften. utan något beslut om förnyelse eller ersättning kommer de viktigaste bestämmelserna att upphöra att gälla och reglerna för e-tjänster ersättas av dem som gällde före de ändringar som trädde i kraft 2003. för att undvika denna situation föreslår kommissionen därför att de gällande bestämmelserna, som kommer att upphöra att gälla i år, förlängs med en trettiomånadersperiod till och med den 31 december 2008. det ger tillräcklig tid för antagandet av de två ovan nämnda förslagen och för medlemsstaterna att se till att de nödvändiga infrastrukturförändringarna genomförs. med detta förslag ser man även till att bestämmelserna i rådets förordning (eg) nr 1798/2003, som gäller det informationsutbyte mellan medlemsstaterna som krävs för att registrera utländska tillhandahållare av e-tjänster för mervärdesskatteändamål och för att fördela mervärdesskatteintäkter till rätt medlemsstat, fortsätter att vara i kraft eftersom detta är kopplat till direktiv 2002/38/eg. -
ehdotuksen perustelut ja tavoitteet neuvosto antoi 7. toukokuuta 2002 direktiivin 2002/38/ey direktiivin 77/388/ety muuttamisesta ja väliaikaisesta muuttamisesta radio-ja televisiolähetyspalveluihin ja tiettyihin sähköisesti suoritettaviin palveluihin sovellettavien arvonlisäverojärjestelyjen osalta. tämä ns. sähköisen kaupankäynnin alv-direktiivi sisältää säännöksiä, joiden voimassaolo lakkaa 30. kesäkuuta 2006, jollei niiden voimassaoloaikaa jatketa. kun direktiivi annettiin, tarkoituksena oli, että neuvosto tarkastelee uudelleen näiden palvelujen suorituspaikkaa koskevia ja tiettyjä eu:n ulkopuolisten yritysten toimintaa helpottavia säännöksiä direktiivin kolmannen voimassaolovuoden loppuun mennessä, minkä jälkeen se tarkistaa niitä tai jatkaa niiden voimassaoloa komission ehdotuksen pohjalta. uudelleentarkastelu tapahtuu komission neuvostolle toimittaman kertomuksen pohjalta. tämä kertomus on liitetty käsillä olevaan ehdotukseen. mikäli neuvosto olisi ajoissa hyväksynyt komission ehdotukset palvelujen suorituspaikasta (kom (2005) 334) ja alv-velvoitteiden yksinkertaistamisesta (kom (2004) 728), tässä tarkoitettujen säännösten voimassaoloaikaa ei olisi tarvinnut jatkaa, sillä nämä yleisluonteisemmat ehdotukset sisälsivät säännöksiä, joilla olisi varmistettu direktiivin 2002/38/ey tavoitteiden pitkän aikavälin toteutuminen. jäsenvaltiot edistyivät kuitenkin niin hitaasti lainsäädäntöprosessissa neuvostossa, että nämä muutokset eivät tule voimaan ennen vuoden 2002 säännösten voimassaoloajan lakkaamista. jos ei haluta, että säännösten voimassaolo lakkaa tänä vuonna – mitä kukaan ei pidä toivottavana – komissiolla ei ole muuta mahdollisuutta kuin ehdottaa niiden tilapäistä jatkamista. vuoden 2002 direktiivin keskeinen tavoite oli selvä: korjata ilmeinen puute yhdessä alv-lainsäädännön perussäännöksistä. sähköisten palvelujen tarjontaa ei ollut otettu huomioon kuudetta alv-direktiiviä annettaessa, ja säännösten soveltaminen sellaisina kuin ne olivat ennen vuoden 2002 muutoksia tuotti nurinkurisia tuloksia. säännösten takia kolmansien maiden toimijoiden tarjoamia sähköisiä palveluja ei pystytty verottamaan, minkä lisäksi eurooppalaisten yritysten oli pakko kantaa veroa kaikista vastaavista palveluista riippumatta siitä, missä asiakkaat sijaitsivat. tämä lopputulos oli arvonlisäverolle keskeisen puolueettomuusperiaatteen vastainen: tarkoituksena oli nimenomaan, että vero ei ”vääristä kilpailun edellytyksiä eikä vaikeuta tavaroiden ja palvelujen vapaata liikkuvuutta” (ensimmäinen neuvoston alv-direktiivi 67/227/ety). kysymys oli siitä, missä palveluja pitäisi verottaa. alv on yleisluontoinen tavaroille ja palveluille asetettava vero, ja kaikki poikkeukset edellyttävät erityisiä säännöksiä. jos teknologian tai kaupallisten käytäntöjen kehittyminen aiheuttaa aukkoja veron kattavuuteen, ne on aina säännönmukaisesti korjattu. direktiivi tarjosi eu:n ulkopuolisille toimijoille yksinkertaistetut rekisteröinti-ja raportointivelvoitteet; niille riitti, kun ne asioivat yhden valitsemansa eurooppalaisen verohallinnon kanssa. tämä säännös poikkesi huomattavasti voimassa olleesta normista, jonka mukaan veronmaksajan oli asioitava suoraan kunkin hallinnon kanssa, jonka toimivallan alaisuudessa verotettava toiminta tapahtui. vaikka säännöksen kattavuus oli rajattu sijoittautumattomiin sähköisen kaupankäynnin palveluntarjoajiin, sen uudenlainen luonne oli yksi syy siihen, miksi direktiiviin lisättiin tarkastelulauseke: sen mukaan komission ja jäsenvaltioiden piti tarkastella tätä kysymystä uudelleen viimeistään kolmen vuoden kuluttua. komission kertomuksessa neuvostolle todetaan, että vuoden 2002 direktiivi on toiminut tyydyttävästi ja se on saavuttanut tavoitteensa. koska direktiivin uusimisesta tai korvaamisesta ei ole päätöstä, sen keskeiset säännökset lakkaisivat olemasta voimassa ja sähköisiä palveluja koskevien sääntöjen osalta palattaisiin ennen vuotta 2003 vallinneeseen tilanteeseen. tällaisen tilanteen estämiseksi komissio ehdottaa, että kuluvan vuoden loppuun mennessä vanhenevia säännöksiä jatketaan 30 kuukaudella 31. joulukuuta 2008 asti. tämä antaa riittävästi aikaa edellä mainittujen kahden ehdotuksen hyväksymiselle, ja jäsenvaltioilla on aikaa varmistaa tarvittavien infrastruktuurimuutosten toteuttaminen. käsillä oleva ehdotus varmistaa myös neuvoston asetuksen (ey) n:o 1798/2003 tiettyjen säännösten jäämisen voimaan, sillä ne liittyvät direktiiviin 2002/38/ey. kyseiset säännökset liittyvät jäsenvaltioiden väliseen tiedonvaihtoon, jota tarvitaan rekisteröitäessä ulkomaalaisia sähköisten palvelujen tarjoajia arvonlisäverotusta varten ja tilitettäessä alv-tuloja eri jäsenvaltioille. -