Sie suchten nach: arbetslöshetsfälla (Schwedisch - Dänisch)

arbetslöshetsfälla
ledighedsfælde

skatte- och bidragssystemen har en negativ inverkan på arbetslöshetsproblemet, eftersom relativt höga marginalskatter och socialförsäkringsavgifter i kombination med förlorade sociala förmåner lätt kan försätta personer i låglöneyrken i en arbetslöshetsfälla.
skattesystemet og overførselsordningerne bidrager til det ge nerelle arbejdsløshedsproblem, da de relativt høje marginalskatter og bidrag til social sikring kombineret med tabet af sociale ydelser kan fange de lavtlønnede i en ledighedsfælde.

medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som krävs för att garantera att arbetslöshets- och handikappersättningen inte försätter funktionshindrade arbetstagare i en arbetslöshetsfälla, utan att de olika komponenterna i socialpolitiken i stället kompletterar varandra i högre grad, i de funktionshindrades intresse.
medlemsstaterne må træffe de nødvendige foranstaltninger til at sikre, at arbejdsløsheds- og invalideydelser ikke tvinger de handicappede arbejdstagere ind i en arbejdsløshedsfælde, men derimod øger komplementariteten mellem de forskellige niveauer af socialpolitikken til fordel for de handicappede arbejdstagere.

2.7 fysisk och mental arbetsoförmåga minskar utbudet av arbetskraft på ett påtagligt sätt, särskilt bland arbetstagare i 50-och 60-årsåldern som utgör en viktig målgrupp för en europeisk strategi för att göra det lönsamt att arbeta. i en del medlemsstater får en femtedel och till och med en fjärdedel av personer i åldersgrupperna 55–59 år och 60–64 år invaliditetsbidrag. detta faktum tyder på att det förekommer avsevärda påfrestningar i dagens arbetsliv med stor fysisk och psykisk förslitning. detta problem kan kopplas till arbetsmiljöförhållandena och måste bemötas med adekvata strategier för förebyggande arbets-och hälsoskydd och förbättrade arbetsvillkor. om det inte föreligger fullständig arbetsoförmåga, utan bara reducerad kapacitet, finns det små möjligheter för de berörda att hitta arbete som är anpassat till deras begränsningar. därför måste man öka utbudet av sådana arbetstillfällen för att ge även människor med begränsad arbetsförmåga en chans. många som befinner sig i denna typ av dold arbetslöshet skulle föredra att fortsätta med något slags förvärvsverksamhet om de alltjämt besitter en tillräcklig arbetsförmåga. medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som krävs för att garantera att arbetslöshets-och handikappersättningen inte försätter funktionshindrade arbetstagare i en arbetslöshetsfälla, utan att de olika komponenterna i socialpolitiken i stället kompletterar varandra i högre grad, i de funktionshindrades intresse. det bör dock framhållas att funktionshinder är ett relativt begrepp. inom nyare forskning menar man att det är samhällets sätt att reagera på en individs situation som skapar funktionshindret, och att den fysiska begränsningen eller andra hinder inte på egen hand avgör om en person är funktionshindrad eller ej. kommittén vill i detta sammanhang varna för politiska åtgärder som oavsiktligt döljer den verkliga arbetslöshetsnivån. samtidigt som funktionshindrade även fortsättningsvis måste få skydd och stöd, är det av avgörande betydelse att det skapas ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller kontroll och förbättrat utbyte av välfungerande metoder inom handikappolitiken. det är också mycket viktigt att utforma en öppen samordningsram för god praxis och positiva insatser som kan främja sysselsättning och egenföretagande bland dem som har någon form av fysiskt och mentalt funktionshinder.
2.7 fysisk og mental uarbejdsdygtighed forringer kraftigt arbejdskraftudbuddet især blandt de 50-og 60-årige, som er hovedmålgruppen for den europæiske strategi for, at arbejde skal kunne betale sig. i visse medlemsstater er op til en femtedel, ja sågar en fjerdedel af folk i aldersgruppen 55-59 og 60-64 på invaliderente. dette tyder på væsentlige belastninger på det nuværende arbejdsmarked med en voldsom fysisk og psykisk nedslidning. problemet, som kan sættes i forbindelse med sundheden på arbejdspladsen, skal imødegås gennem en præventiv indsats for sikkerheds-og sundhedsbeskyttelse på arbejdspladsen og forbedring af arbejdsvilkårene. så længe der ikke er tale om fuldstændig uarbejdsdygtighed, men udelukkende om delvist tab af arbejdsevnen, er der ringe muligheder for, at de berørte personer kan få et arbejde, der er tilpasset deres arbejdsevnes begrænsninger. derfor skal udbuddet af arbejdspladser på dette område øges med henblik på også at give mennesker med begrænset arbejdsevne en chance. mange mennesker, som befinder sig i denne situation med skjult arbejdsløshed, ville dog foretrække en lønnet aktivitet, hvis de stadig besidder en betydelig arbejdskapacitet. medlemsstaterne må træffe de nødvendige foranstaltninger til at sikre, at arbejdsløsheds-og invalideydelser ikke tvinger de handicappede arbejdstagere ind i en arbejdsløshedsfælde, men derimod øger komplementariteten mellem de forskellige niveauer af socialpolitikken til fordel for de handicappede arbejdstagere. man må dog erkende, at uarbejdsdygtighed befinder sig i et spektrum af arbejdsegnethed, og ny tænkning definerer uarbejdsdygtighed som en arbejdshæmmende reaktion fra samfundets side over for individet snarere end et fysisk eller andet problem, som afgør om en person er arbejdsegnet eller ej. i denne sammenhæng vil udvalget advare imod politikker, som uforvarende fører til, at det reelle arbejdsløshedsniveau skjules. selv om man fortsat skal varetage og imødekomme handicappedes behov, er det dog afgørende med et nærmere samarbejde mellem medlemsstaterne om overholdelse og fremme af udvekslingen af bedste praksis inden for invaliditetspolitikken. afgørende er derfor også en åben ramme for koordinering af god praksis og positive tiltag til tilvejebringelse af ydelser til fremme af beskæftigelsen og selvstændig virksomhed blandt dem, som har nogen form for fysisk og åndelig handicap.