Vous avez cherché: komplekssüsteemid (Estonien - Suédois)

(136) komisjon võtab teadmiseks Ühendkuningriigi ja gibraltari väited, et konkreetse ettevõtete rühma kindlakstegemine on võimatu ja et korda kohaldatakse üldiselt kõikide gibraltari ettevõtete suhtes. siiski ei takista see 15% piiril olemast de facto selektiivne eelmises lõikes kirjeldatud viisil. selles osas ei ole Ühendkuningriigi ja gibraltari tehtud viited teatise punktile 14 asjassepuutuvad, sest see ei välista võimalust, et ilmselgelt üldised meetmed tähendavad riigiabi. punkti 14 alla kuuluvad eriti näiteks konkreetse investeeringu maksusoodustus ja "kõikide ettevõtete" tööjõu maksustamise vähendamiseks kavandatud meetmed, kuid 15% piiri puhul ei ole asi selles, sest sellest saavad kasu ainult ettevõtted, mis teenivad suhteliselt väikest kasumit võrrelduna nende töötajate arvuga. lisaks ei ole 15% piir puhtalt tehniline meede teatise punkti 13 esimese taande tähenduses. sel ajal kui ettevõtte tulumaksu konventsionaalsed süsteemid piiravad maksudena väljamakstud kasumi osa maksumäärade kehtestamisega (komplekssüsteemid sisaldavad kõrgeimat või maksimaalset maksumäära), on sellega võrdväärne tehniline meede palgafondimaksu süsteemis maksumäär töötaja kohta, mis gibraltari puhul on kinnitatud ühtse määrana 3000 naelsterlingit. palgafondimaksu ja ärivara kasutusmaksu süsteemi erinevate kriteeriumidega, nimelt kasumi tasemega, seotud piiri sisseviimist ei saa võrrelda muutuvate määrade kohaldamisega kasumi maksustamise progressiivse süsteemi raames, mida õigustab süsteemi olemus ja üldine skeem (teatise punkt 24). samuti ei ole 15% piir meede, mis taotleks üldise majanduspoliitika eesmärgi täitmist teatise punkti 13 teise taande tähenduses ning see ei alanda teatavate toodangukuludega seotud maksukoormust kogu gibraltari majandusele, vaid toob kasu üksnes piiratud arvule ettevõtetele. pealegi ei ole piir otseselt seotud mitte tööjõu või ärivara kuludega, vaid pigem ettevõtete kasumlikkusega. viimane on väljaspool palgafondi-ja ärivaramaksu olev osa.
(136) kommissionen noterar förenade kungarikets och gibraltars argument att det inte går att identifiera en särskild grupp av företag och att reglerna är allmänt tillämpliga på alla företag i gibraltar. detta förhindrar emellertid inte att maximinivån på 15% i praktiken är selektiv på det sätt som beskrivs i de föregående skälen. förenade kungarikets och gibraltars hänvisningar till punkt 14 i meddelandet är därför inte relevanta eftersom det inte utesluter möjligheten att till synes allmänna åtgärder kan utgöra statligt stöd. i synnerhet avser punkt 14 till exempel skatteincitament till förmån för specifika investeringar och åtgärder som syftar till att lätta på beskattningen av arbete "för samtliga företag", vilket inte är fallet med maximinivån på 15% som endast gynnar företag som gör en relativt liten vinst jämfört med antalet anställda. dessutom är inte maximinivån på 15% en rent skatteteknisk åtgärd enligt första strecksatsen i punkt 13 i meddelandet. medan klassiska system för företagsbeskattning begränsar den del av vinsten som betalas i skatt genom fastställandet av en skatteskala (system med skatteskikt inbegriper en övre eller maximal skattesats), är motsvarande skattetekniska inslag i ett system som baseras på löneavgifter skattesatsen per anställd vilket, i gibraltars fall, är en fastställd enhetlig skattesats på 3000 pund sterling. att i ett skattesystem som baseras på löneavgifter och egendomsskatt införa en maximinivå som är kopplad till ett annat kriterium, nämligen vinstnivån, kan inte jämföras med tillämpningen av olika skattesatser i en progressiv skatteskala för vinster, som motiveras av skattesystemets art eller funktion (punkt 24 i meddelandet). maximinivån på 15% är inte heller en åtgärd som syftar till att uppnå ett av den allmänna ekonomiska politikens mål, enligt andra strecksatsen i punkt 13 i meddelandet, eftersom den inte lättar den skattebörda som har samband med vissa produktionskostnader för hela ekonomin i gibraltar, utan endast gynnar ett begränsat antal företag. dessutom har maximinivån inte något direkt samband med kostnaderna för arbetskraften eller användningen av egendomen i affärsverksamheten utan snarare med företagens lönsamhet. det sistnämnda är ett inslag utanför löneavgifterna och egendomsskatten.