Hai cercato la traduzione di afgiftsadministrationerne da Danese a Svedese

fællesskabshandlingsprogram for faglig uddannelse af embedsmænd i afgiftsadministrationerne
gemenskapens åtgärdsprogram för yrkesutbildning av tjänstemän inom indirekt beskattning

program­met har til formål at koordinere uddannelsen af embedsmændene i afgiftsadministrationerne og at udvikle informationsudvekslingssystemerne mel­lem medlemsstaternes administrationer.
man vill se till att gemenskapslagstiftningen inom området för indirekt beskattning tillämpas effektivt och enhetligt och att tjänstemännen på området får goda kunskaper om denna lagstiftning och dess genomförande efter en effektivt genomgången grund- och vidareutbildning.

der er almindelig enighed om nødvendigheden af et dybtgående og rodfæstet samarbejde mellem funktionærerne i afgiftsadministrationerne med henblik på at tage disse udfordringer op.
behovet av ett djupt och väl fungerande samarbete mellan skattetjänstemännen för att kunna ta itu med dessa utmaningar kräver en allmän samsyn.

(1) bekæmpelsen af momssvig kræver en styrkelse af samarbejdet mellem skatte- og afgiftsadministrationerne inden for fællesskabet og mellem disse og kommissionen i overensstemmelse med fælles principper.
(1) kampen mot skatteundandragande inom mervärdesskattens område kräver ett förstärkt samarbete mellan skatteförvaltningarna i gemenskapen och mellan dessa och kommissionen i överensstämmelse med gemensamma principer.

110 -begrundelse og formål rådets direktiv 2002/38/ef af 7. maj 2002 om ændring og midlertidig ændring af direktiv 77/388/eØf hvad angår merværdiafgiftssystemet for radio-og tv-spredningstjenester og visse elektronisk leverede tjenesteydelser, det såkaldte momsdirektiv vedrørende e-handel, indeholder en række bestemmelser, som udløber den 30. juni 2006, hvis de ikke bliver forlænget. da bestemmelserne blev vedtaget var det meningen, at de skulle dække leveringsstedet for disse ydelser, og nogle forenklinger for virksomheder fra lande uden for eu skulle tages op til revision af rådet inden udgangen af den første treårs periode på grundlag af et forslag fra kommissionen og revideres eller forlænges om nødvendigt. revisionen foregår på grundlag af en rapport fra kommissionen til rådet, og denne rapport vedlægges derfor nærværende forslag. hvis rådet havde fået vedtaget kommissionens forslag om leveringsstedet for tjenesteydelser (kom(2005) 334) og om forenkling af de momsmæssige forpligtelser (kom(2004) 728) i tide, ville vi have kunnet undgå at skulle forlænge de pågældende bestemmelser, eftersom disse mere generelle forslag omfatter foranstaltninger, der skulle sikre opfyldelse af målene i direktiv 2002/38/ef på lang sigt. med den fart, som medlemsstaterne arbejder på i rådet, vil disse ændringer imidlertid ikke kunne være på plads i tide, inden foranstaltningerne fra 2002 udløber. hvis bestemmelserne ikke skal udløbe i år – hvilket ingen ønsker – har kommissionen ikke andet valg end at foreslå en midlertidig forlængelse af dem. hovedformålet med direktivet fra 2002 var præcist – at rette op på åbenbare mangler i en af grundbestemmelserne i momsloven. der var ikke tænkt på elektronisk levering af tjenesteydelser på det tidspunkt, hvor 6. momsdirektiv blev vedtaget, og anvendelsen af bestemmelserne, som de var inden ændringerne i 2002, afstedkom underlige resultater. ikke blot blev elektroniske tjenesteydelser, der var leveret af firmaer fra tredjelande, ikke pålagt afgifter, men europæiske virksomheder skulle pålægge alle sådanne leveringer afgift – uanset hvor kunden befandt sig. det var helt i modstrid med den neutralitet, som er central for momsen, og som sørger for afgifter ”der ikke fordrejer konkurrencevilkårene, og som ikke hindrer den frie bevægelighed for varer og tjenesteydelser” (rådets første momsdirektiv 67/227/eØf). problemet var, hvor disse ydelser skulle pålægges afgift. moms er en generel forbrugsafgift på varer og tjenesteydelser, og for enhver udelukkelse skal der være en specifik bestemmelse. hvis der på grund af udvikling i teknologi og handelspraksis opstår huller i dækningen har det altid været almindelig praksis, at de blev korrigeret. direktivet indeholdt forenklede krav til anmeldelse og indberetning, som skulle gøre det lettere for firmaer fra lande uden for eu og gøre det muligt for dem at henvende sig til en enkelt europæisk afgiftsadministration efter eget valg. denne bestemmelse var en markant fravigelse fra den eksisterende regel, ifølge hvilken borgerne skal henvende sig direkte til alle de administrationer, i hvis jurisdiktion de afgiftspligtige aktiviteter finder sted. det nye i dette enkelte punkt om overholdelse af momsreglerne var ganske vist begrænset til leverandører af e-handelsydelser etableret uden for eu, men det var medvirkende til, at der blev indføjet en revisionsklausul, som forpligtede kommissionen og medlemsstaterne til at tage spørgsmålet op inden udgangen af treårs perioden. rapporten fra kommissionen til rådet konkluderede, at direktivet fra 2002 har fungeret tilfredsstillende og har nået sit mål. da der ikke er truffet en afgørelse om fornyelse eller erstatning, vil hovedbestemmelserne heri udløbe, og reglerne for elektroniske tjenesteydelser vil gå tilbage til dem, der var gældende inden de ændringer, der trådte i kraft fra 2003. for at undgå dette foreslår kommissionen derfor, at de nuværende bestemmelser, som udløber i år, forlænges med en periode på 30 måneder indtil 31. december 2008. det vil give tid nok til at få vedtaget de to ovennævnte forslag og til at medlemsstaterne kan sørge for, at der foretages de fornødne ændringer af infrastrukturen. med dette forslag sikres det også, at bestemmelserne i rådets forordning (ef) nr. 1798/2003, som omhandler udveksling af information mellem medlemsstaterne, der er nødvendig til momsregistrering af udenlandske virksomheder, der driver e-handel, og for overførsel af momsindtægter til den rette medlemsstat, forbliver i kraft, da dette har tilknytning til direktiv 2002/38/ef. -
motiv och syfte rådets direktiv 2002/38/eg av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/eg vad gäller mervärdesskatteordningen för radio-och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, det så kallade e-tjänstedirektivet, innehåller flera bestämmelser som kommer att upphöra att gälla den 30 juni 2006 om de inte förlängs. när direktivet antogs var avsikten att rådet före utgången av direktivets första tre år skulle se över de bestämmelser som omfattar platsen för tillhandahållande av dessa tjänster och vissa åtgärder för att underlätta för icke-etablerade företag och på grundval av ett förslag från kommissionen ändra eller förlänga dessa bestämmelser efter behov. Översynen skulle bygga på en rapport från kommissionen till rådet och den rapporten bifogas följaktligen detta förslag. om rådet i god tid hade antagit kommissionens förslag om platsen för tillhandahållande av tjänster (kom(2005) 344) och om förenkling av skyldigheterna på mervärdesskatteområdet (kom(2004) 728), skulle det ha undanröjt behovet av att förlänga tillämpningen av bestämmelserna i fråga, eftersom dessa mer allmänna förslag innehåller åtgärder för att säkerställa att syftena med direktiv 2002/38/eg uppfylls på lång sikt. medlemsstatarnas långsamma framsteg inom lagstiftningsprocessen i rådet innebär emellertid att dessa förändringar inte kommer att vara genomförda innan åtgärderna från 2002 upphör att gälla. om bestämmelserna inte skall upphöra att gälla i år – en resultat som ingen skulle välkomna – har kommissionen inget annat val än att föreslå att de förlängs för en begränsad tid. huvudmålet för 2002 års direktiv var tydligt: att korrigera en uppenbar brist i en av de grundläggande bestämmelserna inom lagstiftningen om mervärdesskatt. tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg kunde inte förutses då det sjätte mervärdesskattedirektivet antogs, och tillämpningen av bestämmelserna i deras lydelse före 2002 års ändringar ledde till ett oönskat resultat. enligt bestämmelserna kunde man inte beskatta elektroniska tjänster som tillhandahölls av en aktör från ett tredjeland, medan företagen i eu var skyldiga att beskatta alla sådana tjänster, oberoende av var kunden befann sig. detta resultat var i strid med den skatteneutralitet som är central för mervärdesskatten och som eftersträvar att skatter inte ”snedvrider konkurrensbetingelserna eller hindrar den fria rörligheten av varor och tjänster” (rådets första mervärdesskattedirektiv 67/227/eeg). frågan var var sådana tjänster skulle beskattas. mervärdesskatt är en generell skatt på konsumtion av varor och tjänster och alla undantag kräver en specifik bestämmelse. om den tekniska utvecklingen eller utvecklingen av affärsmetoder ger upphov till luckor i täckningen, har det alltid varit gängse praxis att åtgärda dem. direktivet innehöll förenklade krav på registrering och rapportering för att underlätta för icke-etablerade aktörer att uppfylla sina skyldigheter, och de fick vända sig till en enda skatteförvaltning i eu som de själva valde. denna bestämmelse var ett stort avsteg från den gällande normen där skattebetalare var skyldiga att vända sig direkt till varje förvaltning inom vars behörighetsområde beskattningsbar verksamhet bedrevs. trots att ordningen med en enda kontaktpunkt för mervärdesskatteredovisning endast omfattade icke-etablerade leverantörer av e-tjänster, var ordningens innovativa karaktär en bidragande faktor till att det infördes en bestämmelse om översyn enligt vilken kommissionen och medlemsstaterna var skyldiga att se över frågan före utgången av en treårsperiod. i kommissionens rapport till rådet drar man slutsatsen att 2002 års direktiv har fungerat på ett tillfredsställande sätt och att det uppfyllt sina syften. utan något beslut om förnyelse eller ersättning kommer de viktigaste bestämmelserna att upphöra att gälla och reglerna för e-tjänster ersättas av dem som gällde före de ändringar som trädde i kraft 2003. för att undvika denna situation föreslår kommissionen därför att de gällande bestämmelserna, som kommer att upphöra att gälla i år, förlängs med en trettiomånadersperiod till och med den 31 december 2008. det ger tillräcklig tid för antagandet av de två ovan nämnda förslagen och för medlemsstaterna att se till att de nödvändiga infrastrukturförändringarna genomförs. med detta förslag ser man även till att bestämmelserna i rådets förordning (eg) nr 1798/2003, som gäller det informationsutbyte mellan medlemsstaterna som krävs för att registrera utländska tillhandahållare av e-tjänster för mervärdesskatteändamål och för att fördela mervärdesskatteintäkter till rätt medlemsstat, fortsätter att vara i kraft eftersom detta är kopplat till direktiv 2002/38/eg. -