Hai cercato la traduzione di mervärdesskatteintäkterna da Svedese a Olandese

italien har hävdat att de uppburna beloppen uppgår till närmare 2 procent av de årliga mervärdesskatteintäkterna.
italië stelt dat de geïnde bedragen bijna 2 % van de jaarlijkse btw-opbrengst uitmaken.

målet är att se till att mervärdesskatteintäkterna från tjänster går till det land där tjänsterna i fråga utförs och att motverka de snedvridningar av konkurrensen som kan uppstå när medlemsstater tillämpar olika mervärdesskattesatser.
op 4 december heeft de raad een politiek akkoord bereikt over twee voorstellen voor richtlijnen en een voorstel voor een verordening tot wijziging van de regels inzake btw: bedoeling is ervoor te zorgen dat de btw op diensten toekomt aan het land waar de prestatie is verricht en te voorkomen dat tussen lidstaten die verschillende btw-tarieven hanteren, de mededinging wordt vervalst.

med denna beräkning skall medlemsstaterna fastställa de beräknade och de faktiska mervärdesskatteintäkterna och analysera skillnaden mellan dessa två belopp. företrädesvis skall följande formel tillämpas:
voor deze berekening stellen de lidstaten de theoretische en de werkelijke btw-ontvangsten vast en analyseren zij vervolgens het verschil tussen beide aan de hand van onderstaande formule:

totalbeloppet är dock svårt att kvantifiera eftersom företag väljer att etablera sig i eu av många olika skäl och det är inte praktiskt möjligt att med exakthet identifiera mervärdesskatteintäkterna från de tjänster som omfattas av direktivet i den offentliggjorda statistiken över intäkter.
het totale bedrag is evenwel moeilijk te becijferen omdat bedrijven zich om uiteenlopende redenen in de eu komen vestigen, en het is niet haalbaar om de btw-ontvangsten uit de specifieke diensten die onder de richtlijn vallen, in de gepubliceerde inkomstenstatistieken precies te identificeren.

men när vi ser på den mycket värdefulla analys som har gjorts om mervärdesskatteuppbäring i medlemsstaterna , ser vi denna alarmerande siffra som beskriver en klyfta mellan de teoretiska mervärdesskatteintäkterna och den faktiskt uppburna summan som uppgår till 70 miljarder ecu per år .
maar als wij de zeer waardevolle analyse van de btw-inning in de lidstaten bezien, constateren wij een alarmerend tekort tussen de theoretische btw-opbrengst en de daadwerkelijk geïnde gelden dat 70 miljard ecu per jaar beloopt.

under perioden 1975-1987 urholkades inkomstökningen på kontot för egna medel genom att behållningen från de traditionella egna medlen minskade, medan mervärdesskatteintäkterna påverkades negativt till följd av den allmänt svaga ekonomiska tillväxten.
het probleem van de ontoereikende inkomsten en de onbillijke verdeling van de bijdragen werd nog verergerd doordat de betalingsverplichtingen, sterker dan was voorzien, bleven stijgen.

motiv och syfte rådets direktiv 2002/38/eg av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/eg vad gäller mervärdesskatteordningen för radio-och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, det så kallade e-tjänstedirektivet, innehåller flera bestämmelser som kommer att upphöra att gälla den 30 juni 2006 om de inte förlängs. när direktivet antogs var avsikten att rådet före utgången av direktivets första tre år skulle se över de bestämmelser som omfattar platsen för tillhandahållande av dessa tjänster och vissa åtgärder för att underlätta för icke-etablerade företag och på grundval av ett förslag från kommissionen ändra eller förlänga dessa bestämmelser efter behov. Översynen skulle bygga på en rapport från kommissionen till rådet och den rapporten bifogas följaktligen detta förslag. om rådet i god tid hade antagit kommissionens förslag om platsen för tillhandahållande av tjänster (kom(2005) 344) och om förenkling av skyldigheterna på mervärdesskatteområdet (kom(2004) 728), skulle det ha undanröjt behovet av att förlänga tillämpningen av bestämmelserna i fråga, eftersom dessa mer allmänna förslag innehåller åtgärder för att säkerställa att syftena med direktiv 2002/38/eg uppfylls på lång sikt. medlemsstatarnas långsamma framsteg inom lagstiftningsprocessen i rådet innebär emellertid att dessa förändringar inte kommer att vara genomförda innan åtgärderna från 2002 upphör att gälla. om bestämmelserna inte skall upphöra att gälla i år – en resultat som ingen skulle välkomna – har kommissionen inget annat val än att föreslå att de förlängs för en begränsad tid. huvudmålet för 2002 års direktiv var tydligt: att korrigera en uppenbar brist i en av de grundläggande bestämmelserna inom lagstiftningen om mervärdesskatt. tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg kunde inte förutses då det sjätte mervärdesskattedirektivet antogs, och tillämpningen av bestämmelserna i deras lydelse före 2002 års ändringar ledde till ett oönskat resultat. enligt bestämmelserna kunde man inte beskatta elektroniska tjänster som tillhandahölls av en aktör från ett tredjeland, medan företagen i eu var skyldiga att beskatta alla sådana tjänster, oberoende av var kunden befann sig. detta resultat var i strid med den skatteneutralitet som är central för mervärdesskatten och som eftersträvar att skatter inte ”snedvrider konkurrensbetingelserna eller hindrar den fria rörligheten av varor och tjänster” (rådets första mervärdesskattedirektiv 67/227/eeg). frågan var var sådana tjänster skulle beskattas. mervärdesskatt är en generell skatt på konsumtion av varor och tjänster och alla undantag kräver en specifik bestämmelse. om den tekniska utvecklingen eller utvecklingen av affärsmetoder ger upphov till luckor i täckningen, har det alltid varit gängse praxis att åtgärda dem. direktivet innehöll förenklade krav på registrering och rapportering för att underlätta för icke-etablerade aktörer att uppfylla sina skyldigheter, och de fick vända sig till en enda skatteförvaltning i eu som de själva valde. denna bestämmelse var ett stort avsteg från den gällande normen där skattebetalare var skyldiga att vända sig direkt till varje förvaltning inom vars behörighetsområde beskattningsbar verksamhet bedrevs. trots att ordningen med en enda kontaktpunkt för mervärdesskatteredovisning endast omfattade icke-etablerade leverantörer av e-tjänster, var ordningens innovativa karaktär en bidragande faktor till att det infördes en bestämmelse om översyn enligt vilken kommissionen och medlemsstaterna var skyldiga att se över frågan före utgången av en treårsperiod. i kommissionens rapport till rådet drar man slutsatsen att 2002 års direktiv har fungerat på ett tillfredsställande sätt och att det uppfyllt sina syften. utan något beslut om förnyelse eller ersättning kommer de viktigaste bestämmelserna att upphöra att gälla och reglerna för e-tjänster ersättas av dem som gällde före de ändringar som trädde i kraft 2003. för att undvika denna situation föreslår kommissionen därför att de gällande bestämmelserna, som kommer att upphöra att gälla i år, förlängs med en trettiomånadersperiod till och med den 31 december 2008. det ger tillräcklig tid för antagandet av de två ovan nämnda förslagen och för medlemsstaterna att se till att de nödvändiga infrastrukturförändringarna genomförs. med detta förslag ser man även till att bestämmelserna i rådets förordning (eg) nr 1798/2003, som gäller det informationsutbyte mellan medlemsstaterna som krävs för att registrera utländska tillhandahållare av e-tjänster för mervärdesskatteändamål och för att fördela mervärdesskatteintäkter till rätt medlemsstat, fortsätter att vara i kraft eftersom detta är kopplat till direktiv 2002/38/eg. -
motivering en doel van het voorstel richtlijn 2002/38/eg van de raad van 7 mei 2002 tot wijziging, voor een gedeelte tijdelijk, van richtlijn 77/388/eeg met betrekking tot de regeling inzake de belasting over de toegevoegde waarde die van toepassing is op bepaalde diensten die langs elektronische weg worden verricht alsook op radio-en televisieomroepdiensten (de zogenaamde e-commerce-richtlijn) bevat een aantal bepalingen die op 30 juni 2006 vervallen tenzij ze worden verlengd. toen de richtlijn werd vastgesteld, was het de bedoeling dat de bepalingen inzake de plaats van dienstverlening en bepaalde faciliterende maatregelen voor niet-eu-bedrijven vóór het einde van de eerste drie toepassingsjaren door de raad geëvalueerd en vervolgens op basis van een verslag van de commissie herzien dan wel verlengd zouden worden. deze evaluatie is gebaseerd op een verslag van de commissie aan de raad dat aan dit voorstel is gehecht. indien de raad de voorstellen van de commissie betreffende de plaats van levering van diensten (com(2005) 334) en de vereenvoudiging van de btw-verplichtingen (com(2004) 728) tijdig had aangenomen, hadden de bepalingen in kwestie niet verlengd hoeven te worden, omdat deze voorstellen met een meer algemene strekking voorzien in maatregelen die de doelstellingen van richtlijn 2002/38/eg op de lange termijn moeten helpen verwezenlijken. door het trage tempo van het wetgevingsproces in de raad zullen de voorgestelde wijzigingen evenwel niet zijn ingevoerd vóórdat de maatregelen van 2002 komen te vervallen. om te voorkomen dat de bepalingen dit jaar vervallen – waarmee niemand gelukkig zou zijn – kan de commissie niet anders dan een tijdelijke verlenging voorstellen. het hoofddoel van de richtlijn van 2002 was heel precies, namelijk een duidelijke tekortkoming in een van de basisbepalingen van de btw-wetgeving rechtzetten. toen de zesde btw-richtlijn werd vastgesteld, was geen rekening gehouden met de mogelijkheid dat diensten langs elektronische weg zouden worden verricht, waardoor de toepassing van de bepalingen, vóór de wijziging van 2002, een ongewild effect had. zo vielen elektronische diensten van bedrijven uit derde landen niet alleen buiten de belastingheffing, maar werden europese bedrijven ook nog eens verplicht al zulke diensten aan de btw te onderwerpen, waar de klant zich ook bevond. dit resultaat was in strijd met het neutraliteitsbeginsel dat aan de btw-heffing ten grondslag ligt en moet voorkomen dat deze belasting de mededingingsvoorwaarden vervalst of het vrije verkeer van goederen en diensten belemmert (eerste btw-richtlijn 67/227/eeg van de raad). het probleem betrof de plaats waar deze diensten moeten worden belast. de btw is een algemene verbruiksbelasting van goederen en diensten en alleen met een specifieke bepaling zijn uitsluitingen mogelijk. het is altijd gebruikelijk geweest om leemten in het toepassingsgebied van de wetgeving die het gevolg zijn van ontwikkelingen van technologie of handelsgebruiken, te vullen. de richtlijn voorzag onder meer in vereenvoudigde registratie-en meldingsverplichtingen voor niet-eu-bedrijven, waardoor zij alle formaliteiten met één enkele, door hen gekozen belastingdienst in europa konden afwikkelen. met deze bepaling werd duidelijk afstand genomen van de bestaande norm dat belastingplichtigen zich rechtstreeks moeten wenden tot de belastingdienst in wiens rechtsgebied de belastbare transacties plaatsvinden. ofschoon deze bepaling beperkt was tot niet in de gemeenschap gevestigde elektronische dienstverleners, heeft het vernieuwende karakter ervan voor de naleving van de btw-wetgeving ertoe bijgedragen dat een evaluatieclausule in de richtlijn werd opgenomen, die de commissie en de lidstaten ertoe verplicht deze kwestie binnen de drie jaar opnieuw te bekijken. in het verslag van de commissie aan de raad wordt geconcludeerd dat de richtlijn van 2002 naar tevredenheid heeft gefunctioneerd en haar doel heeft bereikt. als geen besluit wordt genomen over een verlenging of vervanging van deze richtlijn, zouden de belangrijkste bepalingen ervan komen te vervallen en elektronische diensten opnieuw onder de regels vallen die van toepassing waren vóórdat de wijzigingen in 2003 van kracht werden. om dat te vermijden, stelt de commissie voor dat de bestaande bepalingen die normaal dit jaar vervallen, met 30 maanden worden verlengd tot 31 december 2008. zo is er voldoende tijd om de twee voornoemde voorstellen aan te nemen en kunnen de lidstaten de nodige infrastructurele wijzigingen doorvoeren. met dit voorstel wordt voorts gegarandeerd dat de bepalingen van verordening (eg) nr. 1798/2003 van de raad, die betrekking hebben op de uitwisseling van informatie die de lidstaten nodig hebben om buitenlandse elektronische dienstverleners voor btw-doeleinden te registreren en de btw-ontvangsten aan de desbetreffende lidstaat toe te rekenen, van kracht blijven gezien het verband met richtlijn 2002/38/eg. -