검색어: ophævelsesbetingelsen (덴마크어 - 스웨덴어)

derfor kan de angivne vendinger ikke betragtes som ophævelsesbetingelser, når ophævelsesbetingelsen pr. definition er en fremtidig, uvis begivenhed.
de ovannämnda formuleringarna kan därför inte betraktas som suspensiva villkor eftersom sådana per definition avser en framtida och osäker händelse.

(210) for så vidt angår spørgsmålet om, hvor klart dette engagement var, er kommissionen ikke overbevist om, at vendingerne "hvis france télécom skulle have problemer" eller "hvis france télécom havde finansieringsproblemer" (tilkendegivelserne i juli) og "hvis det bliver nødvendigt" (pressemeddelelserne i september og oktober) kan tolkes som betingelser, der gjorde statens forpligtelse mindre bindende. da den første tilkendegivelse blev offentliggjort, havde ft således allerede fået sin rating sænket en del, selskabet havde en gæld på ca. 70 mia. eur, og markedet vidste, at ft skulle tilbagebetale betydelige beløb sidst i 2002 og først i 2003 og have dækket et omfattende finansieringsbehov inden udgangen af 2003. i betragtning af den almindelige finansielle kontekst var det altså ikke tilfældigt, at selskabet havde finansieringsproblemer. denne situation havde ikke ændret sig, da de øvrige tilkendegivelser blev offentliggjort. derfor kan de angivne vendinger ikke betragtes som ophævelsesbetingelser, når ophævelsesbetingelsen pr. definition er en fremtidig, uvis begivenhed []. de pågældende tilkendegivelser indeholder desuden ingen forbehold om forhåndsindberetning til kommissionen. det må understreges, at de franske myndigheders påstand om, at staten handlede som en fornuftig investor (dette "forbehold" blev i øvrigt blot nævnt i juli og december), ikke kan betragtes som en betingelse for statens engagement, i modsætning til, hvad de franske myndigheder selv mener. der er intet, der taler for, at markedet skulle have anset noget for en betingende faktor. det eneste tidspunkt, hvor det markedsøkonomiske investorprincip ellers nævnes, er i pressemeddelelsen fra standard%amp% poor's af 12. juli 2002, men det er kun i form af en henvisning til ministerens udtalelse; den fortolkning, bureauet foretager efter at have citeret ministeren, går i en anden retning (men ikke desto mindre er det statens anbringende, der gør, at ft's rating videreføres i investeringskategorien) []. det indgår heller ikke i pressemeddelelserne fra de øvrige ratingbureauer, f.eks. moody's, hvor man for øvrigt opfatter ministerens tilkendegivelser som udtryk for statens klare vilje til at støtte ft, uanset hvordan. i den forbindelse er det ikke nok blot at hævde, at man har tænkt sig at bære sig ad som en fornuftig investor, for at overholde statsstøttereglerne i almindelighed og det markedsøkonomiske investorprincip i særdeleshed. hvis det var det, var reglerne overholdt, blot medlemsstaterne sagde, de var det, og så var der ingen grund til, at kommissionen førte kontrol med det. vurderingen af, om det markedsøkonomiske investorprincip overholdes, er desuden ikke medlemsstaternes ansvar, men kommissionens og domstolens. men i modsætning til, hvad de franske myndigheder hævder, har de tilsyneladende heller ikke båret sig ad som en fornuftig investor (se pkt. 5.5). ft har i øvrigt understreget, at vendingen "passende foranstaltninger" ikke som udgangspunkt må opfattes som at staten havde forpligtet sig til at træffe økonomiske tiltag. kommissionen understreger, at de franske myndigheder her tydeligvis modsiger sig selv. på den ene side påstår staten, at den vil bære sig ad som en fornuftig aktionær. ud fra selskabets finansielle situation, finansanalytikernes vurdering og de private aktionærers midler antyder dette, at staten havde til hensigt at støtte ft økonomisk (et ledelsesskifte kunne under alle omstændigheder ikke betragtes som tilstrækkeligt, som det også efterfølgende bekræftedes af indholdet i ambitionsplanen 2005). på den anden side påstår de franske myndigheder så, at foranstaltningerne ikke skulle være af økonomisk art, hvilket antyder, at de havde tænkt sig at handle som offentlig myndighed.
(210) vad gäller om åtagandet är fast är kommissionen inte övertygad om att uttrycken "om france télécom skulle få problem" eller "om france télécom skulle få finansieringsproblem" (uttalandena i juli) samt "vid behov" (pressmeddelandena från september och oktober) kan tolkas som villkor med suspenderande effekt på det statliga åtagandet. när det första uttalandet gjordes hade ft:s kreditvärdering redan försämrats mycket, företaget hade en skuld på cirka 70 miljarder euro och marknaden visste att företaget måste hantera stora belopp som förföll till betalning i slutet av 2002 och början av 2003 och fylla ett stort finansieringsbehov i slutet av år 2003. finansieringsproblemen var alltså ingen slump, med tanke på den ekonomiska bakgrunden. situationen hade inte förändrats när de övriga uttalandena gjordes. de ovannämnda formuleringarna kan därför inte betraktas som suspensiva villkor eftersom sådana per definition avser en framtida och osäker händelse []. uttalandena gör vidare inga förebehåll när det gäller förhandsanmälan till kommissionen. trots franska statens påstående kan argumentet att staten kommer att bete sig som en rationell investerare (en sorts förbehåll som för övrigt gjordes bara i juli och december) inte anses utgöra ett villkor för det statliga åtagandet. det finns heller ingenting som visar att marknaden uppfattat att det förelåg några villkor. den enda hänvisningen till begreppet rationell investering görs i pressmeddelandet från standard%amp% poor's den 12 juli 2002, då det citeras ur ministerns uttalande, som tolkas på ett annat sätt av kreditvärderingsinstitutet efter citatet (statens uttalanden ligger till grund för kreditvärderingen av ft på hög kreditvärdighet) []. några villkor nämns inte heller i pressmeddelandena från övriga kreditvärderingsinstitut, t.ex. moody's som anser att ministerns uttalanden tyder på ett fast åtagande från statens sida att stödja ("support") ft, oavsett formerna. det räcker alltså inte att säga att man kommer att bete sig som en rationell investerare för att följa bestämmelserna om statliga stöd och principen om rationella privata investeringar. om så vore fallet, skulle det räcka att medlemsstaterna hävdade att de följt bestämmelserna för att faktiskt ha följt dem och kommissionen skulle inte behöva utföra några kontroller. det är för övrigt inte medlemsstaterna som skall bedöma om principen om rationella investeringar följts utan kommissionen, som i sin tur kontrolleras av eg-domstolen. trots sina påståenden tycks franska staten inte ha betett sig som en rationell investerare (se punkt 5.5). ft har för övrigt framhållit att uttrycket "lämpliga åtgärder" inte à priori hänvisar till ekonomiska åtgärder. kommissionen noterar att franska statens argument är motsägelsefulla. Å ena sidan hävdar staten att den kommer att agera som en rationell aktieägare. med hänsyn till företagets ekonomiska ställning, den ekonomiska analysen och det privata aktiekapitalet tyder det på att staten hade för avsikt att ge ft ekonomiskt stöd (en ny ledning var ju inte tillräckligt, vilket bekräftades av ambitionsplanen 2005). när franska staten å andra sidan hävdar att åtgärderna inte var ekonomiska antyder detta att den hade för avsikt att ingripa inom ramen för sin myndighetsutövning.