검색어: ab mortem ad vitam (라틴어 - 스웨덴어)

ad vitam
från död till liv

opus iusti ad vitam fructus impii ad peccatu
den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

qui posuit animam meam ad vitam et non dedit in commotionem pedes meo
de som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

ego autem mortuus sum et inventum est mihi mandatum quod erat ad vitam hoc esse ad morte
och jag hemföll åt döden. så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;

qui dixit ei quid me interrogas de bono unus est bonus deus si autem vis ad vitam ingredi serva mandat
han sade till honom: »varför frågar du mig om vad som är gott? en finnes som är god. men vill du ingå i livet, så håll buden.»

audientes autem gentes gavisae sunt et glorificabant verbum domini et crediderunt quotquot erant praeordinati ad vitam aeterna
när hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv.

quomodo omnia nobis divinae virtutis suae quae ad vitam et pietatem donata est per cognitionem eius qui vocavit nos propria gloria et virtut
allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.

et apud eos figentes tentoria sicut erant in herbis cuncta vastabant usque ad introitum gazae nihilque omnino ad vitam pertinens relinquebant in israhel non oves non boves non asino
och lägrade sig där och överföllo dem och fördärvade landets gröda ända fram emot gasa; de lämnade inga livsmedel kvar i israel, inga får, oxar eller åsnor.

quam ob rem non elevabuntur in altitudine sua omnia ligna aquarum neque ponent sublimitatem suam inter nemorosa atque frondosa nec stabunt in sublimitate eorum omnia quae inrigantur aquis quia omnes traditi sunt in mortem ad terram ultimam in medio filiorum hominum ad eos qui descendunt in lacu
så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som har haft vatten att dricka. ty de äro allasammans hemfallna åt döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.