검색어: kangitngitan (세부아노어 - 스웨덴어)

iyang gitultolan ako ug gipalakat ako sa kangitngitan, ug wala sa kahayag.
mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

sa pagkasalumsom, sa pagkahapon sa adlaw, sa pagkatungang gabii ug sa kangitngitan.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

ni sa kamatay nga nagalakaw sa kangitngitan, ni sa kamatay nga nagalaglag sa kaudtohon.
icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.

siya dili motoo nga gikan sa kangitngitan siya magabalik, ug ang espada kaniya giandam.
han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

ang mga nanagpuyo sa kangitngitan ug sa landong sa kamatayon, mga binilanggo sa kaguol ug sa mga puthaw,
de sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

ang gabii ilang gihimong adlaw; ang kahayag, matud pa nila, haduol sa kangitngitan.
men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

iyang gikuha sila gikan sa kangitngitan ug sa landong, sa kamatayon, ug gidugmok niya ang ilang mga talikala.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

ang adlaw mahimong kangitngitan, ug ang bulan mahimong dugo, sa dili pa moabut ang daku ug makalilisang nga adlaw ni jehova.
solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.

hain ba ang dalan padulong sa pinuy-anan sa kahayag? ug mahatungod sa kangitngitan hain ba ang dapit niini,
vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

apan uban sa dakung binul-og sa baha iyang tibawason sa paglumpag ang iyang dapit, ug pagagukdon niya ang iyang kaaway ngadto sa kangitngitan.
men genom en störtflod gör han ände på platsen där den staden står, och hans fiender förföljas av mörker.

ang katawohan nga naglakaw sa kangitngitan nakakita ug usa ka dakung kahayag: sila nga nagpuyo sa yuta sa landong sa kamatayon, misidlak sa ibabaw nila ang kahayag.
det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

ang mga mata sa tawo nga manggialamon anaa sa iyang ulo, ug ang buangbuang nagalakaw sa kangitngitan: ug bisan pa niana bisayran ko nga usa ra ka butang ang mahinabo kanilang tanan.
den vise har ögon i sitt huvud, men dåren vandrar i mörker. dock märkte jag att det går den ene som den andre.

kanang adlawa mao ang adlaw sa kaligutgut, adlaw sa kasamok ug sa kasakit, adlaw sa kalaglagan ug sa kalumpagan, adlaw sa kangitngit ug sa kadulom, adlaw sa mga panganod ug sa mabagang kangitngitan,
en vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken,

ayaw pagkalipay batok kanako, oh kaaway ko: sa diha nga ako mapukan, mobangon ako; sa diha nga ako molingkod sa kangitngitan, si jehova mao ang kahayag alang kanako.
glädjens icke över mig, i mina fiender. om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock herren mitt ljus.

oo, kong ang tawo magapuyo sa daghanan nga mga tuig, tugoti nga magalipay siya diha kanilang tanan; apan papahinumduma siya sa mga adlaw sa kangitngitan, kay magadaghan man sila. ang tanan nga moabut kakawangan man.
ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.

adlaw sa kangitngitan ug sa kadulom, adlaw sa mga panganod ug mabaga nga kangitngit, ingon nga ang banagbanag sa kabuntagon molukop na ibabaw sa kabukiran; ang usa ka dakung katawohan ug kusganon, wala pa gayud ing sama niana, ni may lain pa nga mosunod kanila, bisan ngadto sa mga tuig sa daghanang mga kaliwatan.
en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.