검색어: refinansieringspremien (스웨덴어 - 에스토니아어)

för att kunna jämföra ansvarspremien med penningmarknadsrelaterade ansvarspremier skall refinansieringspremien i detta fall dras av från ersättningspåslaget.
riskipreemia võrdlemiseks rahaturuga seotud riskipreemiatega tuleb refinantseerimise lisatasu seega käesoleval juhul riskipreemiast maha arvata.

uppgifterna gäller refinansieringspremien för eurobanker jämfört med federala lån och refinansieringspremien för bankobligationer (tioåriga obligationer) jämfört med federala lån.
näitajad puudutavad europankade refinantseerimise hinnalisa erinevalt föderaallaenudest ja pangavõlakirjade (10aastased hüpoteekvõlakirjad) refinantseerimise hinnalisa erinevalt föderaallaenudest.

(48) tyskland förklarar vidare att när rörlig ränta tillämpas är räntenivån kopplad till ett penningmarknadsinstrument (libor och euribor) och när fast ränta tillämpas är den kopplad till ett räntemarknadsinstrument (statliga lån med fast ränta såsom amerikanska eller tyska statsobligationer) eller till swapmarknadens räntenivåer. på euroområdets penningmarknad skedde utlåningarna på interbankmarknaden vanligen utan andra premier på grundval av libor eller euribor. så långt dessa referensräntor valdes för passivt delägande är premierna identiska med ansvarspremien för passivt delägande. på räntemarknaden tillämpades normalt intäkterna från statsobligationer som referensränta och sedan slutet av 1990-talet i tilltagande grad "mid-swaps" (=medelvärdet av gapet mellan köp-och säljkurserna på swapmarknaden). Även för bankobligationer med förmånsrätt var bankerna tvungna att av kreditvärdighets-eller likviditetsskäl erlägga en premie som skiftar efter det aktuella marknadsläget, jämfört med statsobligationer med samma termin. denna premie kallas refinansieringspremie. för att bedöma kreditinstitutens bidrag med fast ränta till det passiva delägandet skall därför sådana refinansieringspremier dras av från ersättningspåslagen.
(48) saksamaa väitis ka seda, et muutuvate intressimäärade puhul olid võrdluseks võetud intressimäärad seotud rahaturuinstrumentidega (libor ja euribor), samas kui fikseeritud intressimäärade puhul olid need seotud võlakirjaturu instrumentidega (fikseeritud intressiga valitsusvõlakirjad, nagu usa riigiväärtpaberid ja saksamaa föderaalvõlakirjad) või valuutavahetusturul kehtivate intressimääradega. eurorahaturul toimus laenude andmine pankadevahelisel turul tavaliselt ilma täiendavate liboril või euriboril põhinevate lisatasudeta. kuivõrd vaikivate seltsingute panuste võrdlusväärtusteks valiti kõnealused intressimäärad, olid lisatasud identsed riskipreemiaga vaikiva seltsingu panuse eest. võlakirjaturul kasutati valitsuse võlakirjadest saadud intressitulu tavaliselt võrdlusaluste intressimääradena ja alates 1990ndate lõpust kasutati võrdlusmäärana üha enam turu keskmisi vahetuskursse. isegi esimese astme pangavõlakirjade puhul pidid pangad krediidiseisundile ja/või likviidsusele tuginedes maksma erinevat, turu olukorrast sõltuvalt varieeruvat hinnalisandit, võrreldes sama tähtajaga valitsuse võlakirjadega. seda lisatasu kirjeldati kui refinantseerimise hinnalisandit. krediidiasutuste fikseeritud intressiga vaikivate seltsingute panuste hindamisel tuli kõnealused refinantseerimise hinnalisandid seepärast lisatasudest maha arvata.