Вы искали: detektorsystemer (Датский - Шведский)

lineære detektorsystemer med mere end 8192 elementer pr. system, og
linjära detektorsystem med mer än 8192 element/system, och

lineære og todimensionale multielement-detektorsystemer betegnes "billedplansystemer"
linjära eller tvådimensionella flerelementsdetektorer skall betraktas som "detektormatriser" (focal plane arrays).

e. detektorsystemer (herunder elektroniske sammenkoblings- eller displaysystemer)
e) detektorgrupper (även elektroniska kopplings- eller visningssystem).

af eksempler på relevante foranstaltninger kan nævnes: bedømmelse og om nødvendigt opgradering af bestående systemer til tidlig varsling, bedre forbindelser mellem detektorsystemer og alarmmekanismer, udpegelse af synergier mellem forskellige systemer og sammenkobling af disse for at lette adgangen for beslutningstagere.
följande exempel på relevanta åtgärder på detta område kan nämnas: utvärdering och vid behov uppgradering av befintliga förvarningssystem, bättre koppling mellan detekteringssystem och varningsmekanismer, kartläggning av synergier mellan olika system och sammanlänkning av olika system så att beslutsfattarna lättare kan få tillgång till dem.

570 -nærmere redegørelse for forslaget de vigtigste forslag resumeres i det følgende. 1. transport a) den nuværende situation på nuværende tidspunkt er hver medlemsstat ansvarlig for transporten af dets civilbeskyttelsesbistand. manglen på transportmuligheder har været det væsentligste problem, og dette undergraver effektiviteten af den europæiske indsats på civilbeskyttelsesområdet. ved alle nylige indsatser har flere medlemsstater meddelt, at de kunne stille den ønskede bistand til rådighed, men at de ikke kunne tilrettelægge transporten. der er mange og forskelligartede årsager hertil. ikke alle medlemsstaternes civilbeskyttelsesmyndigheder råder over lufttransportmuligheder i konstant beredskab. i nogle tilfælde findes der ingen procedurer for at benytte militært materiel til transporten af civilbeskyttelsesbistand. det er ofte vanskeligt og tidskrævende at arrangere kommerciel lufttransport. medlemsstaterne konkurrerer af og til om de samme transportmidler, og endvidere står transportomkostningerne ikke i forhold til bistandens finansielle værdi. som anført i konsekvensanalysen medfører disse problemer ofte, at meget nødvendig bistand forsinkes eller ikke afsendes. selv når medlemsstaterne beslutter at påtage sig de finansielle omkostninger ved transporten, har disse omkostninger tendens til at påvirke indsatsens omfang eller varighed negativt, og derved minimeres den positive virkning af fællesskabets civilbeskyttelsesbistand. b) forslag fællesskabet bør tilstræbe et tættere samarbejde på dette område. fællesskabsstøtte – såvel finansiel som praktisk – til transport af civilbeskyttelsesbistand vil føre til, at der stilles mere bistand til rådighed. dette vil sætte skub i samarbejdet og øge synligheden af vores kollektive solidaritet med lande, der har behov for bistand. det vil give hver medlemsstat tillid til, at den kan regne med fællesskabets civilbeskyttelsesbistand, selv når de øvrige medlemsstaters transportmuligheder er fuldt udnyttede, utilstrækkelige eller ikke står til rådighed. men forslaget vil først og fremmest sætte fællesskabet i stand til at redde flere menneskeliv og sikre mærkbar og rettidig bistand til katastrofeofre. rådets beslutning bør derfor omfatte en ny indfaldsvinkel til transport af civilbeskyttelsesbistand inden for ordningens rammer. følgende principper er centrale: i) transporten af national civilbeskyttelsesbistand påhviler fortsat i første omgang hvert land, som leverer bistand i kraft af ordningen. forslaget understreger dette ansvar ved at anmode medlemsstaterne om at træffe foranstaltninger til at sikre den rettidige transport af civilbeskyttelsesbistand. ii) når det er muligt, bør medlemsstaterne forsøge at dele deres transportressourcer i en kollektiv indsats for at maksimere bistanden og sikre en hurtig levering af denne. iii) fællesskabsfinansiering[7] bør benyttes som et sikkerhedsnet, når nationale transportmuligheder ikke står til rådighed, er utilstrækkelige eller ikke er i stand til at levere på en effektiv måde. dermed sættes kommissionen i stand til at mobilisere de supplerende transportmidler, som er nødvendige for at hurtigt at gribe ind over for katastrofer, og som ikke på anden måde står til rådighed. der vil blive fastlagt udførlige regler for mobiliseringen af supplerende transportmidler i overensstemmelse med procedurerne i artikel 13. 2. udvikling af en europæisk kapacitet til hurtig indsats a) den nuværende situation fællesskabets indsatser på civilbeskyttelsesområdet gennemføres med hold, eksperter og udstyr, som medlemsstaterne stiller til rådighed på frivillig basis. i denne forbindelse pålægges medlemsstaterne ved beslutningens artikel 3 på forhånd at udpege hold, og eksperter, som kunne være til rådighed for indsatser inden for rammerne af fællesskabsordningen. ved artikel 4, litra d), pålægges kommissionen at gennemføre et uddannelsesprogram bestående af kurser, øvelser og udveksling af eksperter for at øge indsatspersonalets beredskab. uanset, at disse elementer er meget værdifulde, er de utilstrækkelige til at udvikle en europæisk kapacitet til hurtig indsats, jf. det europæiske råds ønsker. dette bekræftes i den kapacitetsvurdering, der omhandlede den disponible civilbeskyttelsesbistand i tilfælde af større terrorangreb i eu. i vurderingen påvises der også kapacitetsmangler på flere områder, hvor fælles bistand må forventes at blive påkrævet[8]. der må tages højde for dette for at sikre, at fællesskabet kollektivt kan yde bistand ved behov. tidligere erfaringer har desuden vist, at alle frivillige systemer til gensidig bistand rummer nogle begrænsninger, navnlig i tilfælde, hvor lignende risici påvirker forskellige lande på samme tid (f.eks. koordinerede terrorangreb i hele eu, skovbrande eller oversvømmelser). kort sagt er medlemsstaternes bistand muligvis utilstrækkelig til at sikre en hurtig civilbeskyttelsesindsats ved alle nødsituationer. b) forslag med det nye forslag indføres fire nyskabelser for at konkretisere eu's ambition om at udvikle eu's kapacitet til hurtig indsats på grundlag af medlemsstaternes civilbeskyttelsesmoduler. først og fremmest bekræftes det arrangement, som rådet allerede den 18. maj 2004 nåede til enighed om i forbindelse med vedtagelsen af de nærmere regler for at gøre indholdet af militærdatabasen tilgængelig for ordningen. i overensstemmelse med disse regler opfordres medlemsstaterne i forslaget til at inddrage oplysninger om de disponible militære midler i deres besvarelse af anmodning om bistand. i overensstemmelse med det europæiske råds ønsker opfordres medlemsstaterne for det andet til at arbejde for at udvikle civilbeskyttelsesmoduler. disse moduler er specifikke på forhånd fastlagte allokeringer af medlemsstaternes civilbeskyttelsesressourcer, som er i stand til effektivt at opfylde anmodninger om assistance, der formidles gennem ordningen. de kan bestå af udstyr, personale eller en kombination heraf. de skal være fuldt samarbejdsdygtige, hurtigt kunne indsættes og være udstyret til enten at kunne udføre støttefunktioner eller at opfylde de mest påtrængende behov, der opstår som følge af nødsituationer. under opstillingen af disse moduler bør det undersøges, om det er muligt at udnytte synergier med andre typer af ekspertise af relevans for indsatsen over for katastrofer. vigtigst af alt er det, at moduler kan opstilles af en medlemsstat alene eller i et samarbejde mellem flere medlemsstater. sidstnævnte tilfælde vil skabe yderligere samarbejdsmuligheder, især for mindre lande, og sætte alle medlemsstaterne i stand til individuelt eller kollektivt at bidrage til fællesskabets civilbeskyttelsesindsatser. når modulerne bliver et væsentligt element i databasen over disponibel assistance, vil mic (monitorerings-og informationscentret) være i stand til ud fra en anmodning om assistance hurtigt at udpege de mest nødvendige moduler og søge at mobilisere disse omgående via den eller de kompetente medlemsstat(er). for det tredje dokumenterede kapacitetsvurderingen behovet for yderligere foranstaltninger på logistikområdet. fællesskabet bør udnytte stordriftsfordele på dette område og sikre, at centrale støttefunktioner (bl.a. kommunikation, flåde af lette køretøjer på stedet, forsyninger og faciliteter til afholdelse af tekniske workshops) kan tilvejebringes af dedikerede enheder til støtte for indsatshold fra alle medlemsstater. dette vil sætte sidstnævnte i stand til at koncentrere sig om deres hovedopgaver og dermed øge deres effektivitet og maksimere udbyttet af den europæiske civilbeskyttelsesbistand. støttemodulerne vil bestå af medlemsstaternes ressourcer, som indsættes af de relevante medlemsstater i samråd med kommissionen. endelig fastlægges i dette forslag en ramme for en ny politik, der sætter fællesskabet i stand til at supplere medlemsstaternes bistand med yderligere støtte og midler på en omkostningseffektiv måde, selv om fællesskabets civilbeskyttelsesbistand fortsat overvejende bør bygge på frivillige bidrag fra medlemsstaterne. sigtet med denne støtte skal være at yde bistand, som ikke kan opnås fra de lande, som deltager i ordningen. den kunne bestå i leje på midlertidig basis af specifikt udstyr (medevac-fly, højkapacitetspumper til oversvømmelser, brandslukningsfly osv.). sidstnævnte forslag forudsætter, at der opstilles strenge kriterier og grænser i overensstemmelse med proceduren i artikel 13. det er ikke hensigten at erstatte nationale beredskabsforanstaltninger eller tilvejebringe fællesskabsfinansiering til indkøb af civilbeskyttelsesudstyr på medlemsstatsniveau. hensigten er ganske enkelt at skabe et yderligere sikkerhedsnet, som kan træde til under særlige omstændigheder for at supplere den bistand, som medlemsstaterne stiller til rådighed. når medlemsstaternes bistand er utilstrækkelig, ikke tilgængelig eller ineffektiv, sætter den fællesskabet i stand til at opfylde specifikke humanitære behov eller undgå uoprettelige miljøskader. da forslaget tilsigter at øge de europæiske borgeres kollektive sikkerhed med et yderligere sikkerhedsnet, opfylder det nødvendigheds-og subsidiaritetsprincippet. det er en nødvendig forudsætning for, at fællesskabet på ethvert tidspunkt kan reagere på en anmodning om bistand fra en af sine medlemsstater, selv når den ønskede bistand ikke findes i de øvrige medlemsstater, eller hvis den nationale bistand fra andre medlemsstater er utilstrækkelig eller ikke står til rådighed. det yder supplerende beskyttelse og sikkerhed, som ikke kan garanteres af medlemsstaterne individuelt. 3. tidlig varsling fællesskabets evne til at reagere hurtigt over for naturkatastrofer afhænger af, at der findes varslingssystemer, som sætter medlemsstaterne og overvågnings-og informationscentrene i stand til at træffe de nødvendige foranstaltninger inden for det kortest mulige tidsrum. disse systemer bør gøre brug af de eksisterende informationskilder, f.eks. det globale katastrofevarslings-og indsatssystem (gdacs) og undac's varslingssystem. ved at bidrage til udviklingen af disse systemer bør fællesskabet bistå medlemsstaterne med at minimere tidsrummet, inden der reageres på naturkatastrofer og øge eu's kollektive evne til at reagere hurtigt. rådet har udtrykt stor interesse for at arbejde videre med dette område. der må oprettes et egnet retsgrundlag i rådsbeslutningen for at videreføre dette arbejde inden for ordningen. hovedmålet med den foreslåede fællesskabsforanstaltning vedrørende tidlig varsling er at beskytte de europæiske borgere bedre mod konsekvenserne af naturkatastrofer. af eksempler på relevante foranstaltninger kan nævnes: bedømmelse og om nødvendigt opgradering af bestående systemer til tidlig varsling, bedre forbindelser mellem detektorsystemer og alarmmekanismer, udpegelse af synergier mellem forskellige systemer og sammenkobling af disse for at lette adgangen for beslutningstagere. 4. koordinering af indsatser i tredjelande a) den nuværende situation hjælpeaktioner uden for fællesskabet kan enten gennemføres selvstændigt eller som et bidrag til en operation, der ledes af en international organisation. i nogle katastrofesituationer rykker civilbeskyttelsen ud for at imødekomme humanitære behov og bidrage til en mere overordnet humanitær indsats. både civilbeskyttelsesbistand og humanitær bistand er rettet mod de umiddelbare behov, der opstår som følge af naturkatastrofer. indsatser på civilbeskyttelsesområdet er typisk af kortere varighed, medens humanitær bistand sædvanligvis videreføres efter en nødsituations[9] akutte fase. der er truffet foranstaltninger i kommissionen for at sikre et nært samarbejde mellem ordningen og echo og for at kunne imødegå en katastrofe med en omfattende hjælpeaktion. kommissionens operationelle procedurer vil fortsætte med at forbedre samvirket mellem fællesskabets humanitære bistand og civilbeskyttelsen ved at bygge på deres specifikke roller og komparative fordele. dette bør også åbne mulighed for en mere præcis rapportering af de humanitære bidrag, som fællesskabet og medlemsstaterne yder. der er også gjort en særlig indsats for at sikre en hensigtsmæssig koordinering med fn. kommissionen og fn's kontor for koordination af humanitære anliggender ocha undertegnede i oktober 2004 en aftale for at fastlægge grundprincipperne for udvidet samarbejde og koordinering og for at undgå unødvendigt dobbeltarbejde. kommissionen vil fortsætte sin koordinering med fn og andre internationale aktører for at sikre en optimal anvendelse af de disponible ressourcer. b) forslag en bedre koordinering på fællesskabsniveau er en forudsætning for at støtte den overordnede koordineringsindsats og sikre et fyldestgørende europæisk bidrag til de globale hjælpeaktioner. i rådsbeslutningens artikel 6 bør der derfor foretages en klar definition af roller og ansvarsområder – som de er udviklet i praksis – for den medlemsstat, der varetager formandskabet for rådet for den europæiske union, for civilbeskyttelseskoordineringsholdet på stedet og for kommissionen. formandskabet koordinerer indsatsen på politisk plan i nært samråd med kommissionen. formandskabet danner først og fremmest forbindelsesled til det berørte land, navnlig i katastrofens tidlige faser for at lette en hurtig indsættelse af fællesskabets hjælpeaktion. med dette forslag skabes der også mulighed for, at det land, som varetager formandskabet, kan anmode en anden medlemsstat om at overtage ansvaret for den politiske koordinering helt eller delvist. dette kan f.eks. være nyttigt, når en nødsituation opstår under ét lands formandskab og fortsætter i det efterfølgende lands formandsperiode, når flere nødsituationer opstår samtidigt, eller når formandskabet ikke har bilaterale forbindelser med det berørte land. tilsvarende bør det være muligt for formandskabet at anmode om hjælp fra kommissionen under disse omstændigheder. gennem mic koordinerer kommissionen den europæiske civilbeskyttelsesindsats på operationelt niveau i nært samarbejde med de medlemsstater, der yder assistance, det berørte land og i givet fald med fn. når der er anmodet om assistance gennem ordningen, bør alle medlemsstater, som yder civilbeskyttelsesbistand, tage kontakt med mic for at sætte kommissionen i stand til at sikre en fyldestgørende og sammenhængende europæisk civilbeskyttelsesbidrag til den globale hjælpeaktion. når det er relevant, beslutter kommissionen i samråd med formandskabet at mobilisere og udsende et vurderings-og/eller koordineringshold bestående af medlemsstaternes eksperter. vurderings-og/eller koordineringsholdet bør gives et klart mandat og den formelle bemyndigelse til at koordinere de civilbeskyttelseshold, der opererer inden for rammerne af fællesskabsordningen. holdet bør modtage basal logistisk støtte, især kommunikationsudstyr, så det er i stand til på en effektiv måde at koordinere den europæiske civilbeskyttelsesbistand. -
570 -närmare redogörelse för förslaget följande är en sammanfattning av de viktigaste förslagen. 1. transport a) aktuell situation för närvarande ansvarar varje medlemsstat själv för transporten av sitt räddningstjänstbistånd. bristen på tillgängliga transportmedel har varit det enskilt största av de problem som undergräver de europeiska biståndsinsatsernas effektivitet inom räddningstjänsten. vid alla insatser som har gjorts på senare tid rapporterade flera medlemsstater att de visserligen kunde tillhandahålla det begärda biståndet, men att de inte kunde sörja för transport. det finns många olika skäl till detta. inte alla räddningstjänster i medlemsstaterna har egna lufttransportfordon i ständig beredskap. i vissa fall saknas rutiner för utnyttjande av nationella militärresurser för transport av räddningstjänstbistånd. att sörja för transport med hjälp av kommersiella flygplan är ofta besvärligt och tidsödande. det förekommer att flera medlemsstater konkurrerar om samma transportmedel. dessutom står i vissa fall transportkostnaderna inte i förhållande till biståndets ekonomiska värde. såsom framgår av konsekvensanalysen leder dessa problem ofta till att välbehövligt bistånd försenas eller uteblir. Även om någon medlemsstat beslutar att själv stå för transportkostnaderna, brukar kostnaderna inverka negativt på insatsens omfattning eller längd och på så sätt minska det gemensamma räddningstjänstbiståndets positiva effekter. b) förslag eu bör sträva efter närmare samarbete på området. eu:s ekonomiska och praktiska stöd till räddningstjänstbiståndets transport kommer att göra mer bistånd tillgängligt. stödet kommer att leda till ökat samarbete och tydligare visa vår kollektiva solidaritet med de länder som behöver bistånd. varje medlemsstat kommer att kunna lita på att få räddningstjänstbistånd från eu, även om de andra medlemsstaternas transportkapacitet är uttömd, otillräcklig eller otillgänglig. det viktigaste är dock att eu kommer att kunna rädda fler liv och att de drabbade kommer att få ett snabbare och mer påtagligt stöd. rådets beslut bör därför slå in på en ny linje när det gäller transport av räddningstjänstbistånd inom ramen för mekanismen. huvudprinciperna är följande: i) varje land som ger bistånd inom ramen för mekanismen kommer även i framtiden att bära ansvaret för transporten av sitt nationella räddningstjänstbistånd. i förslaget uttrycks detta ansvar genom att medlemsstaterna uppmanas att sörja för snabb transport av räddningstjänstbistånd. ii) medlemsstaterna bör sträva efter att i möjligaste mån använda sina transportresurser kollektivt för att maximera biståndet och se till att det snabbt kommer fram. iii) gemenskapsfinansiering[7] bör användas som ett skyddsnät när det inte finns någon nationell transportkapacitet eller när den är otillräcklig eller ineffektiv. med hjälp av gemenskapsfinansieringen kan kommissionen mobilisera sådana ytterligare transportmedel som krävs för att säkerställa snabba insatser vid större olyckor och som annars inte skulle finnas tillgängliga. närmare föreskrifter om mobiliseringen av ytterligare transportmedel kommer att fastställas i enlighet med förfarandena i artikel 13. 2. mot en europeisk snabbinsatsförmåga a) aktuell situation eu:s biståndsinsatser inom räddningstjänsten genomförs med hjälp av de styrkor, de experter och den utrustning som medlemsstaterna frivilligt ställer till förfogande. enligt artikel 3 i beslutet skall därför medlemsstaterna i förväg fastställa vilka styrkor och experter som kan göras tillgängliga för insatser inom ramen för gemenskapsmekanismen. enligt artikel 4 d skall kommissionen genomföra ett utbildningsprogram bestående av kurser, övningar och expertutbyte för att förbättra insatspersonalens beredskap. så värdefulla dessa åtgärder än är, räcker de inte för att utveckla den europeiska snabbinsatsförmågan på det sätt som europeiska rådet kräver. detta bekräftas av den kapacitetsutvärdering som gäller tillgängligt räddningstjänstbistånd vid större terroristattacker i eu. utvärderingen pekar på kapacitetsbrister inom flera av de områden där det sannolikt kommer att krävas ömsesidigt bistånd[8]. dessa brister måste undanröjas för att eu kollektivt skall kunna ge bistånd där så krävs. dessutom visar tidigare erfarenheter att biståndssystem som bygger på frivillighet har sina begränsningar, särskilt om liknande faror hotar flera länder samtidigt (t.ex. samtidiga terroristattacker i hela eu, skogsbränder och översvämningar). kort sagt finns det risk för att medlemsstaternas biståndskapacitet inte räcker för att säkerställa snabba räddningstjänstinsatser vid alla olyckor. b) förslag i förslaget införs fyra innovationer för att ge uttryck åt eu:s ambition att utveckla en snabbinsatsförmåga i eu grundad på räddningstjänstmoduler i medlemsstaterna. för det första bekräftas i förslaget de arrangemang som rådet enades om redan den 18 maj 2004 och som gäller villkoren för mekanismens tillgång till den militära databasen. i linje med dessa villkor uppmanas medlemsstaterna i förslaget att i sina svar på begäran om bistånd också lämna uppgifter om de militärresurser som finns tillgängliga. för det andra skall medlemsstaterna enligt förslaget, och såsom europeiska rådet har begärt, arbeta med att ta fram räddningstjänstmoduler. modulerna är specifika, fördefinierade arrangemang av medlemsstaternas räddningstjänstresurser som på ett effektivt sätt kan reagera på begäran om bistånd via mekanismen. en modul kan bestå av utrustning, personal eller en kombination av båda. de måste vara fullt ut kompatibla, kunna rycka ut snabbt och vara utrustade antingen för att tillhandahålla stödfunktioner eller för att uppfylla prioriterade behov till följd av olyckor. vid framtagandet av modulerna skulle det kunna undersökas om det eventuellt finns synergier med andra slag av expertis som är relevant för insatser vid större olyckor. viktigt är framför allt kan modulerna tas fram antingen av en medlemsstat ensam eller av flera medlemsstater tillsammans. i det senare fallet skulle det skapas ytterligare samarbetsmöjligheter, särskilt för mindre länder. på så sätt skulle alla medlemsstater individuellt eller kollektivt kunna bidra till eu:s räddningstjänstinsatser. när modulerna har blivit en viktig beståndsdel av databasen för tillgängligt bistånd, kommer övervaknings-och informationscentrumet vid en begäran om bistånd snabbt att kunna avgöra vilka moduler som det finns störst behov av och se till att de behöriga medlemsstaterna omgående mobiliserar dem. för det tredje visar kapacitetsutvärderingen att det måste göras mer på logistikområdet. eu bör utnyttja skalfördelarna på området och se till att centrala stödfunktioner (kommunikation, lätt fordonspark på plats, förråd, tekniska verkstadsfaciliteter osv.) kan uppfyllas av särskilda enheter som bistår alla medlemsstaters insatsstyrkor. insatsstyrkorna kan på så sätt koncentrera sig på sin huvuduppgift, öka effektiviteten och maximera de europeiska biståndsinsatsernas effekt. stödmodulerna kommer att bestå av medlemsstaternas resurser och sändas ut av de relevanta medlemsstaterna i samråd med kommissionen. för det fjärde bör eu:s räddningstjänstbistånd visserligen fortstätta att i första hand bygga på frivilliga bidrag från medlemsstaterna, men förslaget ger en ram för ett nytt tillvägagångssätt som ger eu möjlighet att komplettera medlemsstaternas bistånd med ytterligare stöd och medel på ett kostnadseffektivt sätt. syftet med stödet är att ge sådant bistånd som inte kan fås av de länder som deltar i mekanismen. det skulle kunna innebära att särskild utrustning hyrs in tillfälligt (medevac-flygplan, högkapacitetspumpar vid översvämningar, brandbekämpningsflygplan vid skogsbränder osv.). det sista förslaget förutsätter framtagandet av strikta kriterier eller trösklar i enlighet med förfarandet i artikel 13. det är inte meningen att ersätta nationella beredskapsåtgärder eller att låta eu finansiera inköp av utrustning för medlemsstaternas räddningstjänster. det handlar bara om att skapa ett extra skyddsnät som kan utnyttjas under exceptionella omständigheter för att komplettera det bistånd som medlemsstaterna kan tillhandahålla. på så sätt kan eu uppfylla särskilda humanitära behov eller undvika irreparabla miljöskador i de fall där medlemsstaternas bistånd är otillräckligt, otillgängligt eller ineffektivt. förslaget syftar till att öka de europeiska medborgarnas kollektiva säkerhet genom ytterligare ett skyddsnät. förslaget uppfyller dessutom kraven på nödvändighet och subsidiaritet. förslaget är en nödvändig förutsättning för att eu när som helst skall kunna reagera på en medlemsstats begäran om bistånd, även om det begärda biståndet inte finns tillgängligt i någon av de andra medlemsstaterna eller om de andra medlemsstaternas nationella bistånd är otillräckligt eller otillgängligt. förslaget ger en extra skydds-och säkerhetsdimension som inte kan garanteras av de enskilda medlemsstaterna. 3. förvarningssystem eu:s förmåga att snabbt reagera på naturkatastrofer är beroende av att det finns förvarningssystem som ger medlemsstaterna och övervaknings-och informationscentrumet möjlighet att så snabbt som möjligt vidta nödvändiga åtgärder. systemen bör ta hänsyn till befintliga informationskällor, exempelvis alarmsystemen inom gdacs (global disaster alert and coordination system) och undac (united nations disaster assessment and coordination). eu bör hjälpa medlemsstaterna att minimera tiden för katastrofinsatser och förbättra eu:s kollektiva förmåga till snabba insatser genom att bidra till vidareutvecklingen av dessa system. rådet har uttryckt starkt intresse för ytterligare verksamhet på området. det måste skapas en lämplig rättslig grund i rådets beslut så att sådan verksamhet kan bedrivas inom ramen för mekanismen. huvudsyftet med den föreslagna gemenskapsåtgärden i fråga om förvarningssystem är att bättre skydda de europeiska medborgarna från konsekvenserna av allvarliga naturkatastrofer. följande exempel på relevanta åtgärder på detta område kan nämnas: utvärdering och vid behov uppgradering av befintliga förvarningssystem, bättre koppling mellan detekteringssystem och varningsmekanismer, kartläggning av synergier mellan olika system och sammanlänkning av olika system så att beslutsfattarna lättare kan få tillgång till dem. 4. samordning av insatser i tredjeland a) aktuell situation biståndsinsatser utanför gemenskapen kan antingen genomföras oberoende eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. i vissa katastrofsituationer ingriper räddningstjänsten för att uppfylla humanitära behov och bidra till mer omfattande humanitära insatser. både räddningstjänstbiståndet och den humanitära hjälpen syftar till att uppfylla de omedelbara behov som är följden av större olyckor. biståndsinsatser inom räddningstjänsten är normalt korta, medan humanitär verksamhet vanligtvis fortsätter långt efter olyckans akuta skede[9]. det har gjorts arrangemang inom kommissionen för att sörja för ett nära samarbete mellan mekanismen och eg:s kontor för humanitärt bistånd (echo) och för att möjliggöra omfattande katastrofinsatser. kommissionens rutiner kommer även i fortsättningen att stärka synergierna mellan eu:s humanitära hjälp och räddningstjänst på grundval av deras specifika funktioner och komparativa fördelar. detta bör också möjliggöra en mer tillförlitlig rapportering om eu:s och medlemsstaternas humanitära bidrag. särskilda ansträngningar har också lagts ned på att säkerställa en god samordning med förenta nationerna. kommissionen och fn:s kontor för samordning av humanitära frågor (ocha) undertecknade i oktober 2004 ett avtal för att fastställa grundprinciperna för det fortsatta samarbetet och den fortsatta samordningen och för att undvika dubbelarbete. kommissionen kommer att fortsätta att samordna sina aktiviteter med fn och andra internationella aktörer för att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätt. b) förslag bättre samordning på gemenskapsnivå är en förutsättning för att man skall kunna stödja det övergripande samordningsarbetet och sörja för ett omfattande europeiskt bidrag till det globala hjälparbetet. i artikel 6 i rådets beslut klargörs därför vilka funktioner och uppgifter – såsom de har utvecklats i praktiken – som åvilar den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i europeiska unionens råd, räddningstjänstens samordningsgrupp och kommissionen. ordförandeskapet samordnar den politiska insatsen i nära samråd med kommissionen. ordförandeskapets viktigaste uppgift är att upprätta kontakt med det drabbade landet, särskilt i det inledande skedet av en större olycka, så att eu lättare kan göra en snabb biståndsinsats. det land som innehar ordförandeskapet skall enligt förslaget också kunna begära att en annan medlemsstat helt eller delvis tar över ansvaret för den politiska samordningen. detta är exempelvis lämpligt, om en olycka inträffar under ett lands ordförandeskap och fortfarande kräver insatser när nästa land tar över, när flera olyckor inträffar samtidigt eller när ordförandeskapet inte har några bilaterala relationer till det drabbade landet. under sådana omständigheter bör ordförandeskapet också kunna be kommissionen om hjälp. via övervaknings-och informationscentrumet samordnar kommissionen den europeiska räddningstjänstens insatser på operativ nivå, i nära samråd med de biståndsgivande medlemsstaterna, det drabbade landet och, i förekommande fall, fn. när en begäran om bistånd har lämnats via mekanismen, bör alla medlemsstater som ger räddningstjänstbistånd upprätta kontakt med övervaknings-och informationscentrumet så att kommissionen kan säkerställa ett omfattande och samordnat europeiskt räddningstjänstbidrag till det globala hjälparbetet. där så är lämpligt beslutar kommissionen i samråd med ordförandeskapet att mobilisera och sända ut en bedömnings-eller samordningsgrupp bestående av experter från medlemsstaterna. bedömnings-respektive samordningsgruppen bör få ett klart uppdrag och formell behörighet att samordna de räddningstjänststyrkor som är verksamma inom ramen för gemenskapsmekanismen. gruppen bör få grundläggande logistiskt stöd, särskilt kommunikationsutrustning för att möjliggöra en effektiv samordning av det europeiska räddningstjänstbiståndet. -e-9825 -