Вы искали: amicos nostros (Латинский - Шведский)

amicos meos
min familj och mina vänner

et nos vobis adnuntiamus ea quae ad patres nostros repromissio facta es
och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit jesus uppstå,

converte nos domine ad te et convertemur innova dies nostros sicut a principi
tag oss åter till dig, herre, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

cum audisset autem iacob esse frumentum in aegypto misit patres nostros primu
men när jakob fick höra att bröd fanns i egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.

et dissimulata ira reversus in domum suam convocavit ad se amicos et zares uxorem sua
men haman betvang sig och gick hem; därefter sände han och lät hämta sina vänner och sin hustru seres.

domine salvum me fac et psalmos nostros cantabimus cunctis diebus vitae nostrae in domo domin
herren skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i herrens hus.

et ego vobis dico facite vobis amicos de mamona iniquitatis ut cum defeceritis recipiant vos in aeterna tabernacul
och jag säger eder: skaffen eder vänner medelst den orättrådige mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.

et ait samuhel ad populum dominus qui fecit mosen et aaron et eduxit patres nostros de terra aegypt
samuel sade till folket: »ja, herren vare vittne, han som lät mose och aron uppstå och förde edra fäder upp ur egyptens land.

quibus emptis cum venissemus ad diversorium aperuimus sacculos nostros et invenimus pecuniam in ore saccorum quam nunc eodem pondere reportamu
och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

coph vocavi amicos meos et ipsi deceperunt me sacerdotes mei et senes mei in urbe consumpti sunt quia quaesierunt cibum sibi ut refocilarent animam sua
jag kallade på mina vänner, men de bedrogo mig. mina präster och mina äldste förgingos i staden, medan de tiggde sig mat för att stilla sin hunger.

re vera induxisti nos in terram quae fluit rivis lactis et mellis et dedisti nobis possessiones agrorum et vinearum an et oculos nostros vis eruere non venimu
ingalunda har du fört oss in i ett land som flyter av mjölk och honung, eller givit oss åkrar och vingårdar till arvedel. eller tror du att du kan sticka ut ögonen på dessa människor? nej, vi komma icke.»

iesus autem ibat cum illis et cum iam non longe esset a domo misit ad eum centurio amicos dicens domine noli vexari non enim dignus sum ut sub tectum meum intre
då gick jesus med dem. men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.

dicebat autem et ei qui se invitaverat cum facis prandium aut cenam noli vocare amicos tuos neque fratres tuos neque cognatos neque vicinos divites ne forte et ipsi te reinvitent et fiat tibi retributi
han sade ock till den som hade bjudit honom: »när du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

deus noster ergo non iudicabis eos in nobis quidem non tanta est fortitudo ut possimus huic multitudini resistere quae inruit super nos sed cum ignoremus quid agere debeamus hoc solum habemus residui ut oculos nostros dirigamus ad t
du, vår gud, skall du icke hålla dom över dem? ty vi förmå intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi icke vad vi skola göra, utan till dig se våra ögon.»

et nunc sicut carnes fratrum nostrorum sic carnes nostrae sunt sicut filii eorum ita filii nostri ecce nos subiugamus filios nostros et filias nostras in servitutem et de filiabus nostris sunt famulae nec habemus unde possint redimi et agros nostros et vineas alii possiden
nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»