Şunu aradınız:: amica optima (Latince - İsveççe)

optima
bäst

amica mea
amica mea

equitatui meo in curribus pharaonis adsimilavi te amica me
»om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

sicut lilium inter spinas sic amica mea inter filia
»ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

ecce tu pulchra es amica mea ecce tu pulchra oculi tui columbaru
min vän är för mig en klase cyperblommor från en-gedis vingårdar.»

et dilectus meus loquitur mihi surge propera amica mea formonsa mea et ven
min vän begynner tala, han säger till mig: »stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

agros quoque vestros et vineas et oliveta optima tollet et dabit servis sui
edra bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem åt sina tjänare;

ficus protulit grossos suos vineae florent dederunt odorem surge amica mea speciosa mea et ven
fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

vidit requiem quod esset bona et terram quod optima et subposuit umerum suum ad portandum factusque est tributis servien
och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

et induxi vos in terram carmeli ut comederetis fructum eius et optima illius et ingressi contaminastis terram meam et hereditatem meam posuistis in abominatione
och jag förde eder in i det bördiga landet, och i fingen äta av dess frukt och dess goda. men när i haden kommit ditin, orenaden i mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

dixerunt quoque viri civitatis ad heliseum ecce habitatio civitatis huius optima est sicut tu ipse domine perspicis sed aquae pessimae sunt et terra sterili
och männen i staden sade till elisa: »stadens läge är ju gott, såsom min herre ser, men vattnet är dåligt, och därav komma missfall i landet.»

ego dormio et cor meum vigilat vox dilecti mei pulsantis aperi mihi soror mea amica mea columba mea inmaculata mea quia caput meum plenum est rore et cincinni mei guttis noctiu
jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

eo quod praeterieritis pactum domini dei vestri quod pepigit vobiscum et servieritis diis alienis et adoraveritis eos cito atque velociter consurget in vos furor domini et auferemini de terra hac optima quam tradidit vobi
om i nämligen överträden herrens, eder guds, förbund, det som han har stadgat för eder, och gån åstad och tjänen andra gudar och tillbedjen dem, så skall herrens vrede upptändas mot eder, och i skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.»

iam nunc scitote quod dominus deus vester non eas deleat ante faciem vestram sed sint vobis in foveam ac laqueum et offendiculum ex latere vestro et sudes in oculis vestris donec vos auferat atque disperdat de terra hac optima quam tradidit vobi
då mån i förvisso veta att herren, eder gud, icke mer skall fördriva dessa folk undan för eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel för edra sidor och taggar i edra ögon, till dess i bliven utrotade ur detta goda land, som herren, eder gud, har givit eder.

exsultate, jubilate, o vos animae beatae, dulcia cantica canendo, cantui vestro respondendo, psallant aethera cum me. fulget amica dies, iam fugere et nubila et procellae; exortus est justis inexspectata quies. undique obscura regnabat nox; surgite tandem laeti, qui timuistis adhuc, et iucundi aurorae fortunatae frondes dextera plena et lilia date. tu virginum corona, tu nobis pacem dona, tu consolare affectus, unde suspirat cor.
criez, criez, ô âmes bénies, de douces chansons, votre chant, chantez avec moi. le jour amical brille, à la fois nuages et vent orageux, qui devait maintenant fuir; le soleil n'est que le calme inattendu. la nuit noire régnait partout; levez-vous et enfin heureux qui craignait jusqu'à présent, et tandis que l'aube chanceux ramifie et lys à plein droit. toi couronne de vierges, accorde-nous la paix, console nos sentiments, de nos cœurs soupirent.