Şunu aradınız:: quadam vice (Latince - İsveççe)

dicens iudex quidam erat in quadam civitate qui deum non timebat et hominem non verebatu
han sade: »i en stad fanns en domare som icke fruktade gud och ej heller hade försyn för någon människa.

accidit autem ut quadam die intraret ioseph domum et operis quippiam absque arbitris facere
men en dag då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstädes därinne,

si non intercessisset dilatio iam vice altera venissemu
sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan hava varit tillbaka för andra gången.»

alia etiam vice philisthim inruerunt et diffusi sunt in vall
men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

et ingravatum est cor pharaonis ita ut ne hac quidem vice dimitteret populu
men farao tillslöt sitt hjärta också denna gång och släppte icke folket.

et accidit quadam die ut diceret ionathan filius saul ad adulescentem armigerum suum veni et transeamus ad stationem philisthim quae est trans locum illum patri autem suo hoc ipsum non indicavi
så hände sig nu en dag att jonatan, sauls son, sade till sin vapendragare: »kom, låt oss gå över till filistéernas utpost där på andra sidan.» men han omtalade det icke för sin fader.

quia haec dicit dominus ecce ego longe proiciam habitatores terrae in hac vice et tribulabo eos ita ut inveniantu
ty så säger herren: se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

et misit ad me sanaballat iuxta verbum prius quinta vice puerum suum et epistulam habebat in manu scriptam hoc mod
då sände sanballat för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.

ego autem steti in monte sicut prius quadraginta diebus ac noctibus exaudivitque me dominus etiam hac vice et te perdere nolui
och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio dagar och fyrtio nätter; och herren hörde mig också denna gång: herren ville icke fördärva mig.

at ille subiunxit iuste vocatum est nomen eius iacob subplantavit enim me en altera vice primogenita mea ante tulit et nunc secundo subripuit benedictionem meam rursumque ad patrem numquid non reservasti ait et mihi benedictione
då sade han: »han heter ju jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.» och han frågade: »har du då ingen välsignelse kvar för mig?»