Şunu aradınız:: scripsi, et salvavi animam meam (Latince - İsveççe)

et operui in ieiunio animam meam et factum est in obprobrium mih
din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o gud.

iuravit rex et ait vivit dominus qui eruit animam meam de omni angusti
betygade konungen med ed och sade: »så sant herren lever, han som har förlossat mig från all nöd:

quare lacero carnes meas dentibus meis et animam meam porto in manibus mei
ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

confundantur et revereantur quaerentes animam meam avertantur retrorsum et confundantur cogitantes mihi mal
loven med mig herren, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

ego dixi domine miserere mei sana animam meam quoniam peccavi tib
säll är den man som sätter sin förtröstan till herren; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

domine libera animam meam a labiis iniquis a lingua dolos
saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

ain oculus meus depraedatus est animam meam in cunctis filiabus urbis mea
mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

animam meam convertit deduxit me super semitas iustitiae propter nomen suu
men gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

dicit ei petrus quare non possum sequi te modo animam meam pro te pona
petrus sade till honom: »herre, varför kan jag icke följa dig nu? mitt liv vill jag giva för dig.»

custodi animam meam quoniam sanctus sum salvum fac servum tuum deus meus sperantem in t
herre, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter jakobs hus.

a facie impiorum qui me adflixerunt inimici mei animam meam circumdederunt *super me
fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

ad quem illa respondit si inveni gratiam in oculis tuis o rex et si tibi placet dona mihi animam meam pro qua rogo et populum meum pro quo obsecr
drottning ester svarade och sade: »om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.

ego adnuntiavi et salvavi auditum feci et non fuit in vobis alienus vos testes mei dicit dominus et ego deu
jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. i ären mina vittnen, säger herren; och jag är gud.

ain idcirco ego plorans et oculus meus deducens aquam quia longe factus est a me consolator convertens animam meam facti sunt filii mei perditi quoniam invaluit inimicu
fördenskull gråter jag; mitt öga, det flyter i tårar; ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig och vederkvicka min själ. förödelse har gått över mina barn, ty fienden har blivit mig övermäktig.

ecce in pace amaritudo mea amarissima tu autem eruisti animam meam ut non periret proiecisti post tergum tuum omnia peccata me
se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. i din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.

et ait rex abisai et universis servis suis ecce filius meus qui egressus est de utero meo quaerit animam meam quanto magis nunc filius iemini dimittite eum ut maledicat iuxta praeceptum domin
och david sade ytterligare till abisai och till alla sina tjänare: »min son, han som har utgått från mitt eget liv, står mig ju efter livet; med huru mycket mer skäl då denne benjaminit! låten honom vara, må han förbanna; ty herren har befallt honom det.

at ille respondit zelo zelatus sum pro domino deo exercituum quia dereliquerunt pactum domini filii israhel altaria tua destruxerunt et prophetas tuos occiderunt gladio et derelictus sum ego solus et quaerunt animam meam ut auferant ea
han svarade: »jag har nitälskat för herren, härskarornas gud. ty israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»

quod cernens posui in manibus meis animam meam transivique ad filios ammon et tradidit eos dominus in manus meas quid commerui ut adversum me consurgatis in proeliu
och när jag såg att i icke villen frälsa mig, tog jag min själ i min hand och drog åstad mot ammons barn, och herren gav dem i min hand. varför haven i då nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?»