Şunu aradınız:: skarn (Norveççe - İsveççe)

skarn
skarn

til skarn og utskudd gjorde du oss midt iblandt folkene.
ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

men oksens hud og alt dens kjøtt med hode og med føtter og innvoller og skarn,
men tjurens hud och allt hans kött jämte hans huvud och hans fötter hans inälvor och hans orenlighet,

og jeg vil kaste skarn på dig og føre vanære over dig og gjøre dig til et skuespill.
och jag skall kasta på dig vad styggeligt är, jag skall låta dig bliva föraktad, ja, göra dig till ett skådespel.

tyrus bygget sig en festning, og det dynget op sølv som støv og fint gull som skarn på gatene.
tyrus byggde sig ett fäste; hon hopade silver såsom stoft och guld såsom orenlighet på gatan.

men de ugudelige er som det oprørte hav; det kan ikke være stille, og dets bølger skyller op skarn og dynd.
men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

men oksen med dens hud og dens kjøtt og dens skarn brente han op med ild utenfor leiren, således som herren hadde befalt moses.
men det övriga av tjuren, hans hud och kött och orenlighet, brände han upp i eld utanför lägret såsom herren hade bjudit mose.

mot et gudløst folk sender jeg ham, mot et folk jeg er vred på, byder jeg ham fare for å røve og plyndre og trå det ned som skarn på gatene.
mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.

syndoffer-oksen og syndofferbukken, hvis blod blev båret inn for å gjøre soning i helligdommen, skal føres utenfor leiren, og deres skinn og deres kjøtt og deres skarn skal brennes op med ild.
och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet.

men rabsake svarte: er det til din herre og til dig min herre har sendt mig for å tale disse ord? er det ikke til de menn som sitter på muren og må ete sitt eget skarn og drikke sitt eget vann likesom i selv?
men rab-sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»

derfor optendes herrens vrede over hans folk, og han rekker ut sin hånd mot det og slår det, så fjellene bever, og likene ligger som skarnet midt på gatene. men med alt dette vender hans vrede ikke tilbake, og ennu er hans hånd rakt ut.
därför har herrens vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.