Şunu aradınız:: golubica (Sırpça - İsveççe)

smirivši se u svojim krajevima, vi ste kao golubica, kojoj su krila posrebrena, a perje joj se zlatni.
»härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

ostavite gradove i naselite se u steni, stanovnici moavski, i budite kao golubica koja se gnezdi u kraju i raselini.
Övergiven edra städer och byggen bo i klipporna, i moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nästen bortom klyftans gap.

pištah kao ždral i kao lastavica, ukah kao golubica, oèi mi išèileše gledajuæi gore: gospode, u nevolji sam, olakšaj mi.
jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »herre, jag lider nöd; tag dig an min sak.»

i pred veèe vrati se k njemu golubica, i gle, u kljunu joj list maslinov, koji beše otkinula; tako pozna noje da je opala voda sa zemlje.
och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. då förstod noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

a golubica ne našavši gde bi stala nogom svojom vrati se k njemu u kovèeg, jer još beše voda po svoj zemlji; i noje pruživši ruku uhvati je i uze k sebi u kovèeg.
men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

ali je jedna golubica moja, bezazlena moja, jedinica u matere svoje, izabrana u roditeljke svoje. videše je devojke i nazvaše je blaženom; i carice i inoèe hvališe je.
men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. när jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----