Şunu aradınız:: haldejske (Sırpça - İsveççe)

Èuje se velika vika iz vavilona, i velik polom iz zemlje haldejske.
klagorop höras från babel, och stort brak från kaldéernas land.

bežite iz vavilona i izidjite iz zemlje haldejske i budite kao ovnovi pred stadom.
flyn ut ur babel, dragen bort ifrån kaldéernas land, och bliven lika bockar som hasta framför hjorden.

i umnožila si kurvarstvo svoje u zemlji hananskoj sve do haldejske, i ni tako se nisi nasitila.
du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldéernas land; men icke ens så blev du mätt.

i ova se još više kurvaše; jer kad bi videla ljude napisane na zidu, likove haldejske napisane crvenilom,
men denna drev sin otukt ännu längre. ty när hon fick se mansbilder inristade i väggen, beläten av kaldéer, som man hade inristat och målat röda med dyrbar färg,

nepravda koja se èini meni i mom telu neka dodje na vavilon, reæi æe stanovnica sionska, i krv moja na stanovnike haldejske, govoriæe jerusalim.
»den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över babel», så må sions invånare säga; och »mitt blod komme över kaldeens inbyggare», så må jerusalem säga.

opasane pojasima po bedrima, sa šarenim kapama na glavi, koji svi behu na oèi kao vojvode nalik na sinove vavilonske iz zemlje haldejske, svoje postojbine,
framställda med gördlar kring sina länder och med ståtliga huvudbonader, allasammans lika kämpar, ja, när hon fick se dessa bilder av babels söner, av de män som hade sitt fädernesland i kaldeen;

i gospod posla na nj èete haldejske i èete sirske i èete moavske i èete sinova amonovih; posla ih na judu da ga potru, po reèi gospodnjoj koju govori preko sluga svojih proroka.
då sände herren över honom kaldéernas; araméernas, moabiternas och ammons barns härskaror; han sände dem över juda för att förgöra det -- i enlighet med det ord som herren hade talat genom sina tjänare profeterna.

a kad dodje navuhodonosor, car vavilonski, u ovu zemlju, rekosmo: hajde da otidemo u jerusalim ispred vojske haldejske i vojske sirske; i tako ostasmo u jerusalimu.
men när nebukadressar, konungen i babel, drog upp och föll in i landet, sade vi: 'välan, vi vilja begiva oss till jerusalem, undan kaldéernas och araméernas här.' och så bosatte vi oss i jerusalem.»