Şunu aradınız:: menigheten (İsveççe - Kabylian)

och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
mi gella isseṛɣay lebxuṛ di lǧameɛ, lɣaci meṛṛa yeqqimen di beṛṛa deɛɛun ɣer sidi ṛebbi.

och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
mi ț-id-ɣṛan, feṛḥen aṭas s lewṣayat yellan deg-s d yimeslayen i ten-isǧehden.

de fingo så begiva sig åstad och kommo ned till antiokia. där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
imiren wid-nni yețwaxtaṛen ǧǧan atmaten di lehna, ṛuḥen ɣer temdint n antyuc. dinna jemɛen-d atmaten, fkan-asen tabṛaț-nni.

då teg hela menigheten, och man hörde på barnabas och paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
akken ma llan di tejmaɛt ssusmen, dɣa smeḥsisen i bulus d barnabas i d-iḥekkun licaṛat d leɛǧayeb i gexdem sidi ṛebbi yis-sen ger leǧnas ur nelli ara n wat isṛail.

och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans.
anejmaɛ-nni yexṛeb, kra țɛeggiḍen akka, wiyaḍ akken nniḍen yerna aṭas deg-sen ur ẓrin ara acu i d sebba n unejmaɛ-nni.

och sen till, att ingen går miste om guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
?adret ad yili gar-awen win ara yeṭṭixṛen ɣef ṛṛeḥma n sidi ṛebbi, ara yesɛun lɣecc, a t-yeǧǧ ad yefk ixulaf deg wul-is alamma yuɣal d ugur ara iḍuṛṛen wiyaḍ.

det talet behagade hela menigheten. och de utvalde stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare filippus och prokorus och nikanor och timon och parmenas, slutligen nikolaus, en proselyt från antiokia.
tajmaɛt akk iɛeǧǧeb-as ṛṛay-agi. kkren xtaṛen-d stifan yellan d argaz yeččuṛen d liman akk-d ṛṛuḥ iqedsen. xtaṛen daɣen filbas, brukurus, nikanur, timun, barmenas, akk-d nikulus n temdint n antyuc, i gkecmen si zik di ddin n wat isṛail.

på grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.» med dessa ord fick han menigheten att skiljas åt.
atan nuggad ad ccetkin fell-aɣ ɣef wayen yedṛan ass-agi imi ulac sebba ara nefk ɣef wunejmaɛ-agi. mi gfukk ameslay, iserreḥ i lɣaci, yefra unejmaɛ.