Şunu aradınız:: frimodigt (İsveççe - Latince)

och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom.
in quo habemus fiduciam et accessum in confidentia per fidem eiu

för ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på herren.
suscitans a terra inopem et de stercore erigens paupere

mitt hjärta är frimodigt, o gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
deus laudem meam ne tacueris quia os peccatoris et os dolosi super me apertum es

för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.
pro quo legatione fungor in catena ita ut in ipso audeam prout oportet me loqu

därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om guds rike.
introgressus autem synagogam cum fiducia loquebatur per tres menses disputans et suadens de regno de

bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet,
et pro me ut detur mihi sermo in apertione oris mei cum fiducia notum facere mysterium evangeli

så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem.
multo igitur tempore demorati sunt fiducialiter agentes in domino testimonium perhibente verbo gratiae suae dante signa et prodigia fieri per manus eoru

han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. när priscilla och akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »guds väg».
hic ergo coepit fiducialiter agere in synagoga quem cum audissent priscilla et aquila adsumpserunt eum et diligentius exposuerunt ei viam de

ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
et nunc filioli manete in eo ut cum apparuerit habeamus fiduciam et non confundamur ab eo in adventu eiu

men varen i frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön.»
vos ergo confortamini et non dissolvantur manus vestrae erit enim merces operi vestr