Şunu aradınız:: konung (İsveççe - Latince)

konung
rex

och josafat höll fred med israels konung.
pacemque habuit iosaphat cum rege israhe

herren är konung alltid och evinnerligen!»
dominus regnabit in aeternum et ultr

allt detta drabbade också konung nebukadnessar.
omnia venerunt super nabuchodonosor rege

joas var sju år gammal, när han blev konung.
septemque annorum erat ioas cum regnare coepisse

konung salomo var nu konung över hela israel.
erat autem rex salomon regnans super omnem israhe

jag, predikaren, var konung över israel i jerusalem.
ego ecclesiastes fui rex israhel in hierusale

Åter skickade jefta sändebud till ammons barns konung
per quos rursum mandavit iepthae et imperavit eis ut dicerent regi ammo

lovsjungen gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.
tremor adprehendit eos ibi dolores ut parturienti

i det år då konung ahas dog förkunnades följande utsaga:
in anno quo mortuus est rex ahaz factum est onus istu

ty herren är en stor gud, en stor konung över alla gudar.
adnuntiate inter gentes gloriam eius in omnibus populis mirabilia eiu

och konung salomo sände och lät hämta hiram från tyrus.
misit quoque rex salomon et tulit hiram de tyr

när hadad dog, blev samla från masreka konung efter honom.
cumque et adad fuisset mortuus regnavit pro eo semla de masrec

tror du profeterna, konung agrippa? jag vet att du tror dem.»
credis rex agrippa prophetis scio quia credi

i jerobeams, israels konungs, tjugonde regeringsår blev asa konung över juda.
in anno ergo vicesimo hieroboam regis israhel regnavit asa rex iud

men i det tredje året for josafat, juda konung, ned till israels konung.
in anno autem tertio descendit iosaphat rex iuda ad regem israhe

över småboskapen hagariten jasis. alla dessa voro uppsyningsmän över konung davids ägodelar.
super oves quoque iaziz agarenus omnes hii principes substantiae regis davi

herren på sin tron bjöd floden komma, och herren tronar såsom konung evinnerligen.
quae utilitas in sanguine meo dum descendo in corruptionem numquid confitebitur tibi pulvis aut adnuntiabit veritatem tua

herren är konung evinnerligen, din gud, sion, från släkte till släkte. halleluja!
non in fortitudine equi voluntatem habebit nec in tibiis viri beneplacitum erit e

en konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.
oculi domini super iustos et aures eius in precem eoru