Şunu aradınız:: konungslig (İsveççe - Latince)

konungslig
regalis

så skall du vara en härlig krona i herrens hand, en konungslig huvudbindel i din guds hand.
et eris corona gloriae in manu domini et diadema regni in manu dei tu

på utsatt dag klädde sig då herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
statuto autem die herodes vestitus veste regia sedit pro tribunali et contionabatur ad eo

men i betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.»
et in bethel non adicies ultra ut prophetes quia sanctificatio regis est et domus regni es

och konungen befallde aspenas, sin överste hovman, att han skulle av israels barn taga till sig ynglingar av konungslig släkt eller av förnäm börd,
et ait rex asfanaz praeposito eunuchorum suorum ut introduceret de filiis israhel et de semine regio et tyrannoru

men mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden susan jublade och var glad.
mardocheus autem de palatio et de conspectu regis egrediens fulgebat vestibus regiis hyacinthinis videlicet et aerinis coronam auream portans capite et amictus pallio serico atque purpureo omnisque civitas exultavit atque laetata es

så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst;
debet indui vestibus regiis et inponi super equum qui de sella regis est et accipere regium diadema super caput suu

på tredje dagen klädde ester sig i konungslig skrud och trädde in på den inre gården till konungshuset, mitt emot själva konungshuset; konungen satt då på sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets dörr.
die autem tertio induta est hester regalibus vestimentis et stetit in atrio domus regiae quod erat interius contra basilicam regis at ille sedebat super solium in consistorio palatii contra ostium domu

men i sjunde månaden kom ismael, son till netanja, son till elisama, av konungslig börd, och hade med sig tio män, och de slogo ihjäl gedalja, så ock de judar och kaldéer som voro hos honom i mispa.
factum est autem in mense septimo venit ismahel filius nathaniae filii elisama de semine regio et decem viri cum eo percusseruntque godoliam qui mortuus est sed et iudaeos et chaldeos qui erant cum eo in masph

när han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
et factum est ut rediret accepto regno et iussit vocari servos quibus dedit pecuniam ut sciret quantum quisque negotiatus esse