Şunu aradınız:: skuggan (İsveççe - Latince)

mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
quantum distat ortus ab occidente longe fecit a nobis iniquitates nostra

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
quasi flos egreditur et conteritur et fugit velut umbra et numquam in eodem statu permane

då ropade profeten jesaja till herren, och han lät skuggan på ahas' solvisare gå tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga.
invocavit itaque esaias propheta dominum et reduxit umbram per lineas quibus iam descenderat in horologio ahaz retrorsum decem gradibu

hiskia sade: »det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. nej, låt skuggan gå tio steg tillbaka.»
et ait ezechias facile est umbram crescere decem lineis nec hoc volo ut fiat sed ut revertatur retrorsum decem gradibu

var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
et erit vir sicut qui absconditur a vento et celat se a tempestate sicut rivi aquarum in siti et umbra petrae prominentis in terra desert

på israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.
in monte sublimi israhel plantabo illud et erumpet in germen et faciet fructum et erit in cedrum magnam et habitabunt sub eo omnes volucres universum volatile sub umbra frondium eius nidificabi

på bergens toppar frambära de offer, och på höjderna tända de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan där är så god. så bliva edra döttrar skökor, och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.
super capita montium sacrificabant et super colles accendebant thymiama subtus quercum et populum et terebinthum quia bona erat umbra eius ideo fornicabuntur filiae vestrae et sponsae vestrae adulterae erun

när då gaal såg folket, sade han till sebul: »se, där kommer folk ned från bergshöjderna.» men sebul svarade honom: »det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut såsom människor.»
cumque vidisset populum gaal dixit ad zebul ecce de montibus multitudo descendit cui ille respondit umbras montium vides quasi hominum capita et hoc errore deciperi