Şunu aradınız:: arbetsmarknadsåtgärdernas (İsveççe - Çekçe)

att öka arbetskraftens kvalitet och sysselsättningsgraden genom att förbättra de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effektivitet och ändamålsenlighet och ytterligare reformera utbildningssystemet för att höja kompetensnivån till nivåer som bättre motsvarar arbetsmarknadens behov och för att motverka att ungdomar lämnar skolan i förtid.
zvýšit kvalitu nabídky pracovních sil a míru zaměstnanosti zlepšením účinnosti a účelnosti aktivních politik trhu práce a dále reformovat vzdělávací systém s cílem zvýšit kvalifikace na úrovně, které lépe odpovídají potřebám trhu práce, a snížit četnost předčasného ukončování školní docházky.

3.2.3 sysselsättningsgraden har fram till nyligen sjunkit kraftigt och kontinuerligt ända sedan 1970-talet, särskilt mellan åren 1980 och 1985 [5]. mellan år 1971 och 1999 föll den med 47,4% i frankrike, 45,8% i nederländerna, 39% i spanien, 38,7% i tyskland, 30% i irland och 29% i portugal och storbritannien. År 2002 var den 40,1% för åldersgruppen 55–64 år inom eu-15 och 38,7% inom eu-25. i bifogade bilagor kan man se den sammanlagda utvecklingen per medlemsstat mellan åren 1997 och 2002 [6]. man kan tveklöst tala om en individualisering av det yrkesverksamma livet. men det är inte alltid ett uttryck för större valfrihet för den enskilde individen. i vissa medlemsstater har den som slutar sitt yrkesverksamma liv i förtid oftare tvingats till det än valt det själv. flexibiliteten i slutet av det yrkesverksamma livet är snarare ett uttryck för ett allt hårdare klimat på arbetsmarknaden, för företagens personalpolitik och för myndigheternas arbetsmarknadsåtgärder [7], samt för pensionssystemens uppbyggnad.
3.2.3 míra zaměstnanosti neustále klesala od 70. let až do nedávné doby, přičemž výrazně a soustavně, se zvýrazněním tendence mezi r. 1980 a 1985 [5]. takto došlo k propadu mezi r. 1971 a 1999 o 47,4% ve francii, 45,8% v nizozemsku, 39% ve Španělsku, 38,7% v německu, 30% v irsku, 29% v portugalsku a ve spojeném království. v r. 2002 činila pro věkovou skupinu 55 – 64 let 40,1% v eu15 a 38,7% v eu25. v příloze jsou uvedeny globální vývojové směry v jednotlivých členských státech od r. 1997 do r. 2002 [6]. dalo by se jistě hovořit o individualizaci tohoto vývoje věkových skupin. avšak neodráží to vždy rozšíření možnosti individuálního volby. předčasný odchod je obecně vzato v některých členských státech častěji vynucený než zvolený dobrovolně. flexibilita konce životního cyklu v práci vyjadřuje spíše tlak, kterým na trhu práce působí strategie podniků v oblasti pracovní síly a orgánů veřejné moci, které jsou s nimi v korelaci [7], jakož často i koncepce důchodových režimů.