Sie suchten nach: certeri angeli in pace (Latein - Schwedisch)

vade in pace
var stark

in pace in id ipsum dormiam et requiesca
i frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, herre, låter mig bo avskild och i trygghet.

de die autem illo vel hora nemo scit neque angeli in caelo neque filius nisi pate
men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens sonen -- ingen utom fadern.

cum enim a mortuis resurrexerint neque nubent neque nubentur sed sunt sicut angeli in caeli
efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

et factus est in pace locus eius et habitatio eius in sio
»om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

dixitque ei rex vade in pace et surrexit et abiit in hebro
konungen sade till honom: »gå i frid.» då stod han upp och begav sig till hebron.

cum fortis armatus custodit atrium suum in pace sunt ea quae posside
när en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.

tunc heli ait ei vade in pace et deus israhel det tibi petitionem quam rogasti eu
då svarade eli och sade: »gå i frid. israels gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»

dixit itaque et eis cum reversus fuero victor in pace destruam turrem han
då sade han ock till männen i penuel: »när jag kommer välbehållen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.»

ille autem dixit ei filia fides tua te salvam fecit vade in pace et esto sana a plaga tu
då sade han till henne: »min dotter, din tro har hjälpt dig. gå i frid, och var botad från din plåga.»

et factum est ut discesserunt ab eis angeli in caelum pastores loquebantur ad invicem transeamus usque bethleem et videamus hoc verbum quod factum est quod fecit dominus et ostendit nobi
när så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »låt oss nu gå till betlehem och se det som där har skett, och som herren har kungjort för oss.»

ecce in pace amaritudo mea amarissima tu autem eruisti animam meam ut non periret proiecisti post tergum tuum omnia peccata me
se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. i din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.

dicat autem aliquis de vobis illis ite in pace calefacimini et saturamini non dederitis autem eis quae necessaria sunt corporis quid proderi
och någon av eder då sade till denne: »gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?

et dixit rex ad sadoc sacerdotem o videns revertere in civitatem in pace et achimaas filius tuus et ionathan filius abiathar duo filii vestri sint vobiscu
och konungen sade till prästen sadok: »du är ju siare; vänd tillbaka till staden i frid. och din son ahimaas och ebjatars son jonatan, båda edra söner, må följa med eder.

dixit ergo ionathan ad david vade in pace quaecumque iuravimus ambo in nomine domini dicentes dominus sit inter me et te et inter semen meum et semen tuum usque in sempiternu
och jonatan sade till david: »gå i frid. blive det såsom vi båda svuro vid herrens namn, när vi sade: 'herren vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'»

iam enim colligam te ad patres tuos et infereris in sepulchrum tuum in pace nec videbunt oculi tui omne malum quod ego inducturus sum super locum istum et super habitatores eius rettulerunt itaque regi cuncta quae dixera
se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare.» och de vände tillbaka till konungen med detta svar.

tu quoque nosti quae fecerit mihi ioab filius sarviae quae fecerit duobus principibus exercitus israhel abner filio ner et amasa filio iether quos occidit et effudit sanguinem belli in pace et posuit cruorem proelii in balteo suo qui erat circa lumbos eius et in calciamento suo quod erat in pedibus eiu
vidare: du vet väl vad joab, serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de två härhövitsmännen i israel, abner, ners son, och amasa, jeters son, huru han dräpte dem, så att han i fredstid utgöt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, lät blod komma på bältet som han hade omkring sina länder, och på skorna som han hade på sina fötter.