Sie suchten nach: itineris (Latein - Schwedisch)

ait gradiamur simul eroque socius itineris tu
och esau sade: »låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»

dux itineris fuisti in conspectu eius et plantasti radices eius et implevit terra
varför skulle hedningarna få säga: »var är nu deras gud?» låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

et posuit spatium itineris inter se et generum dierum trium qui pascebat reliquos greges eiu
och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och jakob. och jakob fick labans övriga hjord att vakta.

surgite et ascendamus in bethel ut faciamus ibi altare deo qui exaudivit me in die tribulationis meae et fuit socius itineris me
och låt oss så stå upp och draga till betel; där vill jag resa ett altare åt den gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.»

dominus autem praecedebat eos ad ostendendam viam per diem in columna nubis et per noctem in columna ignis ut dux esset itineris utroque tempor
och herren gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt.

per quadraginta annos itineris latissimae solitudinis incircumcisus fuit donec consumerentur qui non audierant vocem domini et quibus ante iuraverat ut ostenderet eis terram lacte et melle manante
ty israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur egypten, förgingos, eftersom de icke hörde herrens röst, varför ock herren svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

et recordaberis cuncti itineris per quod adduxit te dominus deus tuus quadraginta annis per desertum ut adfligeret te atque temptaret et nota fierent quae in tuo animo versabantur utrum custodires mandata illius an no
och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg herren, din gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

illis epulantibus et post laborem itineris cibo ac potu reficientibus corpora venerunt viri civitatis illius filii belial id est absque iugo et circumdantes domum senis fores pulsare coeperunt clamantes ad dominum domus atque dicentes educ virum qui ingressus est domum tuam ut abutamur e
under det att de så gjorde sina hjärtan glada, omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män, som bultade på dörren; och de sade till den gamle mannen, som rådde om huset: »för hitut den man som har kommit till ditt hus, så att vi få känna honom.»