Sie suchten nach: viventem (Latein - Schwedisch)

adduxerunt autem puerum viventem et consolati sunt non minim
och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

degluttiamus eum sicut infernus viventem et integrum quasi descendentem in lacu
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

quam initiavit nobis viam novam et viventem per velamen id est carnem sua
i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --

factus est primus homo adam in animam viventem novissimus adam in spiritum vivificante
så är ock skrivet: »den första människan, adam, blev en levande varelse med själ.» den siste adam åter blev en levandegörande ande.

cum timerent autem et declinarent vultum in terram dixerunt ad illas quid quaeritis viventem cum mortui
och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. då sade mannen till dem »varför söken i den levande bland de döda?

dixitque deus hoc signum foederis quod do inter me et vos et ad omnem animam viventem quae est vobiscum in generationes sempiterna
och gud sade: »detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:

dixit quoque deus producat terra animam viventem in genere suo iumenta et reptilia et bestias terrae secundum species suas factumque est it
och gud sade: »frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» och det skedde så;

et ad omnem animam viventem quae est vobiscum tam in volucribus quam in iumentis et pecudibus terrae cunctis quae egressa sunt de arca et universis bestiis terra
och med alla levande varelser som i haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.

creavitque deus cete grandia et omnem animam viventem atque motabilem quam produxerant aquae in species suas et omne volatile secundum genus suum et vidit deus quod esset bonu
och gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. och gud såg att det var gott.

si quo modo audiat dominus deus tuus verba rabsaces quem misit rex assyriorum dominus suus ad blasphemandum deum viventem et obprobrandum sermonibus quos audivit dominus deus tuus leva ergo orationem pro reliquiis quae reppertae sun
kanhända skall herren, din gud, höra rab-sakes ord, med vilka hans herre, konungen i assyrien, har sänt honom till att smäda den levande guden, så att han straffar honom för dessa ord som han, herren, din gud, har hört. så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»

si forte audiat dominus deus tuus universa verba rabsacis quem misit rex assyriorum dominus suus ut exprobraret deum viventem et argueret verbis quae audivit dominus deus tuus et fac orationem pro reliquiis quae reppertae sun
kanhända skall herren, din gud, höra alla rab-sakes ord, med vilka hans herre, konungen i assyrien, har sänt honom till att smäda den levande guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, herren, din gud, har hört. så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»

igitur post finem dierum ego nabuchodonosor oculos meos ad caelum levavi et sensus meus redditus est mihi et altissimo benedixi et viventem in sempiternum laudavi et glorificavi quia potestas eius potestas sempiterna et regnum eius in generationem et generatione
men när tiden var förliden, upplyfte jag, nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. då lovade jag den högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar från släkte till släkte,

et audivi virum qui indutus erat lineis qui stabat super aquas fluminis cum levasset dexteram et sinistram suam in caelum et iurasset per viventem in aeternum quia in tempus temporum et dimidium temporis et cum conpleta fuerit dispersio manus populi sancti conplebuntur universa hae
och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.