Sie suchten nach: familjen är mitt liv (Schwedisch - Latein)

mina barn är mitt allt
omnes pueri mei

ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
disposui testamentum electis meis iuravi david servo me

detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.
mea defensio apud eos qui me interrogant haec es

du utför, herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
res iudicasti domine causam animae meae redemptor vitae mea

i sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
versa est in luctum cithara mea et organum meum in vocem flentiu

av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
turbatus est a furore oculus meus inveteravi inter omnes inimicos meo

detta är mitt bud, att i skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.
hoc est praeceptum meum ut diligatis invicem sicut dilexi vo

ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
hic est enim sanguis meus novi testamenti qui pro multis effunditur in remissionem peccatoru

se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
ecce enim ut facta est vox salutationis tuae in auribus meis exultavit in gaudio infans in utero me

så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. sela.
persequatur inimicus animam meam et conprehendat et conculcet in terra vitam meam et gloriam meam in pulverem deducat diapsalm

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
liberavit animam suam ne pergeret in interitum sed vivens lucem videre

jag, herren, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.
ego dominus hoc est nomen meum gloriam meam alteri non dabo et laudem meam sculptilibu

se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda.
domine quid est homo quia innotuisti ei aut filius hominis quia reputas eu

anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»
ne reputes ancillam tuam quasi unam de filiabus belial quia ex multitudine doloris et maeroris mei locuta sum usque in praesen

ty du är den gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?
deus auribus nostris audivimus patres nostri adnuntiaverunt nobis opus quod operatus es in diebus eorum in diebus antiqui

ty du har sagt: »du, herre, är mitt skygd», och du har gjort den högste till din tillflykt.
tu autem altissimus in aeternum domin

ve mig, jag är sönderkrossad! oläkligt är mitt sår. men jag säger: ja, detta är min plåga, jag måste bära den!
vae mihi super contritione mea pessima plaga mea ego autem dixi plane haec infirmitas mea est et portabo illa