Sie suchten nach: graven (Schwedisch - Latein)

och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
et invenerunt lapidem revolutum a monument

nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven.
verumtamen ad infernum detraheris in profundum lac

så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
quoniam meae sunt omnes ferae silvarum iumenta in montibus et bove

förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
tui sunt caeli et tua est terra orbem terrae et plenitudinem eius tu fundast

då begåvo sig petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.
exiit ergo petrus et ille alius discipulus et venerunt ad monumentu

där lade de nu jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
ibi ergo propter parasceven iudaeorum quia iuxta erat monumentum posuerunt iesu

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
ut revocet animas eorum a corruptione et inluminet luce viventiu

och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
ipse ad sepulchra ducetur et in congerie mortuorum vigilabi

jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
usque in aeternum praeparabo semen tuum et aedificabo in generationem et generationem sedem tuam diapsalm

men maria stod och grät utanför graven. och under det hon grät, lutade hon sig in i graven
maria autem stabat ad monumentum foris plorans dum ergo fleret inclinavit se et prospexit in monumentu

de som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
qui reliqui fuerint ex eo sepelientur in interitu et viduae illius non plorabun

de skola störta dig ned i graven, och du skall dö såsom en dödsslagen man, mitt ute i havet.
interficient et detrahent te et morieris interitu occisorum in corde mari

men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
una autem sabbati valde diluculo venerunt ad monumentum portantes quae paraverant aromat

då upptändes jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
iesus ergo rursum fremens in semet ipso venit ad monumentum erat autem spelunca et lapis superpositus erat e

så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.
testimonium ergo perhibebat turba quae erat cum eo quando lazarum vocavit de monumento et suscitavit eum a mortui

»då föll herrens ed ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.
cecidit autem ignis domini et voravit holocaustum et ligna et lapides pulverem quoque et aquam quae erat in aquaeductu lamben

till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. men du förde min själ upp ur graven, herre, min gud.
ad extrema montium descendi terrae vectes concluserunt me in aeternum et sublevabis de corruptione vitam meam domine deus meu

du människobarn, sjung sorgesång över egyptens larmande hop. bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
fili hominis cane lugubre super multitudine aegypti et detrahe eam ipsam et filias gentium robustarum ad terram ultimam cum his qui descendunt in lacu

»vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
miserere mei domine quoniam tribulor conturbatus est in ira oculus meus anima mea et venter meu

då förbarmar gud sig över henne och säger; »fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
miserebitur eius et dicet libera eum et non descendat in corruptionem inveni in quo ei propitie