Sie suchten nach: mantlar (Schwedisch - Latein)

högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,
et mutatoria et pallia et linteamina et acu

och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
eunte autem illo substernebant vestimenta sua in vi

och de förde fålen till jesus och lade sina mantlar på den och läto jesus sätta sig därovanpå.
et duxerunt illum ad iesum et iactantes vestimenta sua supra pullum inposuerunt iesu

och de förde fålen till jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
et duxerunt pullum ad iesum et inponunt illi vestimenta sua et sedit super e

och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.
et adduxerunt asinam et pullum et inposuerunt super eis vestimenta sua et eum desuper sedere fecerun

och förde honom ut ur staden och stenade honom. och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette saulus.
et lapidabant stephanum invocantem et dicentem domine iesu suscipe spiritum meu

och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.
plurima autem turba straverunt vestimenta sua in via alii autem caedebant ramos de arboribus et sternebant in vi

de drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad.
ipsi negotiatores tui multifariam involucris hyacinthi et polymitorum gazarumque pretiosarum quae obvolutae et adstrictae erant funibus cedros quoque habebant in negotiationibus tui

men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.
cumque levassent procul oculos suos non cognoverunt eum et exclamantes ploraverunt scissisque vestibus sparserunt pulverem super caput suum in caelu

och alla hövdingar vid havet skola stiga ned från sina troner, de skola lägga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt vävda kläder; förskräckelse bliver deras klädnad, och nere på jorden skola de sitta; deras förskräckelse varder ständigt ny, och de häpna över ditt öde.
et descendent de sedibus suis omnes principes maris et auferent exuvias suas et vestimenta sua varia abicient et induentur stupore in terra sedebunt et adtoniti super repentino casu tuo admirabuntu