Results for du är för alltid i mitt hjärta translation from Swedish to Latin

alltid i mitt hjärta
animo semper

för alltid i mitt hjärta kära carol i na
cor meum in aeternum

i mitt hjärta
cor meum tuum est

att göra din vilja, min gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»
verbum iniquum constituerunt adversus me numquid qui dormit non adiciet ut resurga

när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
quoniam tristitia est mihi magna et continuus dolor cordi me

när mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
ne avertatur humilis factus confusus pauper et inops laudabunt nomen tuu

så begynte jag då att åter förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag hade gjort mig under solen.
unde cessavi renuntiavitque cor meum ultra laborare sub sol

i mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon guds fruktan ej finnes.
quoniam tamquam faenum velociter arescent et quemadmodum holera herbarum cito deciden

mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
in deo laudabo sermones meos in deo speravi non timebo quid faciat mihi car

jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
ut ponant in deo spem suam et non obliviscantur opera dei et mandata eius exquiran

då sade jag i mitt hjärta: både den rättfärdige och den orättfärdige skall gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
et dixi in corde meo iustum et impium iudicabit deus et tempus omni rei tunc eri

din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
tu autem domine miserere mei et resuscita me et retribuam ei

jag sade i mitt hjärta: för människornas skull sker detta, på det att gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
dixi in corde meo de filiis hominum ut probaret eos deus et ostenderet similes esse bestii

mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
et inmisit in os meum canticum novum carmen deo nostro videbunt multi et timebunt et sperabunt in domin

här slutar berättelsen. men jag, daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.
hucusque finis verbi ego danihel multum cogitationibus meis conturbabar et facies mea mutata est in me verbum autem in corde meo conservav

jag sade i mitt hjärta: »välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.» men se, också detta var fåfänglighet.
dixi ego in corde meo vadam et affluam deliciis et fruar bonis et vidi quod hoc quoque esset vanita

och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem.
et es eis quasi carmen musicum quod suavi dulcique sono canitur et audient verba tua et non facient e

men jag skall låta en präst uppstå åt mig, som bliver beståndande, en som gör efter vad i mitt hjärta och min själ är; åt honom skall jag bygga ett hus som bliver beståndande, och han skall göra tjänst inför min smorde beständigt.
et suscitabo mihi sacerdotem fidelem qui iuxta cor meum et animam meam faciat et aedificabo ei domum fidelem et ambulabit coram christo meo cunctis diebu

om profeterna. mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla ben i min kropp äro vanmäktiga. jag är såsom en drucken man, en man överväldigad av vin, inför herren och inför hans heliga ord.
ad prophetas contritum est cor meum in medio mei contremuerunt omnia ossa mea factus sum quasi vir ebrius et quasi homo madidus a vino a facie domini et a facie verborum sanctorum eiu

då sade jag i mitt hjärta: »såsom det går dåren, så skall det ock gå mig; vad gagn har då därav att jag är förmer i vishet?» och jag sade i mitt hjärta att också detta var fåfänglighet.
et dixi in corde meo si unus et stulti et meus occasus erit quid mihi prodest quod maiorem sapientiae dedi operam locutusque cum mente mea animadverti quod hoc quoque esset vanita