Results for hudmaligniteter translation from Swedish to Latvian

orsakat dessa hudmaligniteter.
saistību ar takrolimu. va

diagnosen av dessa hudmaligniteter är svår och kan likna ad.
slimojošu pacientu skaits.

långtidseffekter på hudens lokala immunsvar och incidensen av hudmaligniteter är okänd.
nav pieejami dati par ilgtermiņa terapijas ietekmi uz ādas lokālās imūnās atbildes reakciju un ādas ļaundabīgo veidojumu attīstības biežumu.

chmp höll med om att diagnosen av dessa hudmaligniteter är svår och kan likna ad.
chmp piekrita, ka šo ādas ļaundabīgo audzēju diagnoze ir sarežģīta un var atgādināt ad.

chmp höll med om att dessa hudmaligniteter kan likna ad och att diagnosen av dem kan vara svår.
chmp piekrita, ka šie ādas ļaundabīgie audzēji var līdzināties ad un to diagnoze var būt apgrūtināta.

när det gällde hudcancer drog chmp slutsatsen att behandling med takrolimus troligtvis inte hade orsakat dessa hudmaligniteter.
attiecībā uz ādas vēzi, chmp secināja, ka ir maz ticams, ka ārstēšana ar takrolimu ir izsaukusi šos ļaundabīgos audzējus.

hos transplantationspatienter har långvarig systemisk exponering för intensiv immunsuppression efter systemisk administrering av calcineurinhämmare, associerats med en ökad risk för att utveckla lymfom och hudmaligniteter.
pacientiem pēc orgāna transplantācijas ilgstoša sistēmiska intensīvas imūnsuperijas ietekme pēc kalcineirīna inhibitoru sistēmiskas lietošanas ir saistīta ar palielinātu limfomas un ādas ļaundabīgu audzēju risku.

vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive cellcept, finns en ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4. 8).
ja pacienti saņem imūnsupresīvu terapiju, kas satur medicīnisko preparātu kombinācijas, to vidū cellcept, tie ir pakļauti palielinātam limfomas vai cita ļaundabīga veidojuma, īpaši ādā, attīstības riskam (skatīt apakšpunktu 4. 8).

vid 2 år var frekvensen av icke- melanoma hudmaligniteter signifikant lägre i gruppen som övergick till rapamune i jämförelse med gruppen som fortsatte med calcineurinhämmare (1, 8% och 6, 9%).
divu gadu laikā ādas ļaundabīgie audzēji, kas nav melanomas, attīstījās ievērojami mazāk pacientu grupai, kas pārgāja uz rapamune terapiju, salīdzinājumā ar grupu, kas turpināja lietot kalcineirīna inhibitorus (1, 8% un 6, 9%).