Usted buscó: betalningsbranschen (Sueco - Italiano)

Översynen gav upphov till omfattande samråd med betalningsbranschen och även med medlemsstaterna.
ai fini di tale riesame, si è proceduto a un’ampia consultazione del settore dei servizi di pagamento e degli stati membri.

resultatet av samrådet visar att betalningsbranschen i allmänhet motsätter sig en tillämpning av beloppströsklar eftersom detta skulle nödvändiggöra dubbla system för behandling av överföringar som ligger under respektive över dessa beloppströsklar.
i risultati della consultazione hanno mostrato che, in generale, il settore dei servizi di pagamento è contrario all’applicazione di soglie, poiché in tal modo sarebbe necessario introdurre sistemi duplici, per i trasferimenti di fondi rispettivamente superiori o inferiori alle soglie.

betalningsbranschen har dock i programmet för det gemensamma eurobetalningsområdet (”sepa-programmet”) åtagit sig att göra dessa investeringar och fullborda sepa senast 2010.
il settore dei pagamenti si è tuttavia impegnato ad effettuare tali investimenti nell'ambito del programma sepa, che dovrà essere completato entro il 2010.

genom att fastställa skyldigheter för betalningsleverantörerna, som minimerar kostnaderna för betalningsbranschen, minimerar förslaget också den ekonomiska bördan for regeringarna, de ekonomiska aktörerna och medborgarna. -
332 -imponendo ai prestatori di servizi di pagamento obblighi che minimizzano i costi per il settore, la presente proposta minimizza così anche l’onere finanziario per i governi nazionali, gli operatori economici ed i cittadini. -

det finns ett generellt samförstånd mellan alla berörda parter (i synnerhet medlemsstaterna och betalningsbranschen) om att europeiska unionen bättre kan uppnå målen för åtgärden. -
325 -vi è accordo generale, tra tutti i maggiori interessati (in particolare, gli stati membri e il settore dei servizi di pagamento), nel ritenere che è l’unione che potrà meglio conseguire gli obiettivi dell’azione. -

det införlivar fatf:s sr vii i lagstiftningen på ett sätt som minimerar kostnaderna för betalningsbranschen samtidigt som det säkerställer en hög standard i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. _bar_
la presente proposta recepisce la sr vii del gafi in modo tale da minimizzare i costi per il settore dei servizi di pagamento, introducendo al tempo stesso norme rigorose per la lotta contro il riciclaggio di denaro e il finanziamento del terrorismo. _bar_

det finns ett generellt samförstånd mellan alla berörda parter (i synnerhet medlemsstaterna och betalningsbranschen) om att europeiska unionen bättre kan uppnå målen för åtgärden. _bar_
325 _bar_ vi è accordo generale, tra tutti i maggiori interessati (in particolare, gli stati membri e il settore dei servizi di pagamento), nel ritenere che è l’unione che potrà meglio conseguire gli obiettivi dell’azione. _bar_

konsekvensanalys för att de angivna målen för de nya rättsliga ramarna skulle uppnås ägnades vederbörlig uppmärksamhet åt frågan om vilket slag av ingripande som var lämpligt (ingen åtgärd, lagstiftning eller en kombination av lagstiftning och självreglering på marknaden) och slag av rättsligt instrument (förordning eller direktiv) i konsekvensanalysen. kommissionen har övervägt följande alternativ inom den valda ramen för detta direktiv: mål 1: att öka konkurrensen mellan de nationella marknaderna och säkra jämbördiga konkurrensvillkor. alternativ 1. behåll den nuvarande situationen med nationellt uppsplittrade krav för tillträde till marknaden. alternativ 2. harmonisera kraven för marknadstillträde för andra tillhandahållare av betaltjänster än kreditinstitut och inför ett särskilt tillstånd för betalningsinstitut. en bedömning av de möjliga sociala och ekonomiska effekterna av skillnaderna i villkoren för marknadstillträde mellan medlemsstaterna har bekräftat att de nuvarande förhållandena inverkar negativt på den inre marknadens funktion och skapar betydande hinder för marknadstillträde. uppsplittringen av kraven för marknadstillträde snedvrider konkurrensen och leder till högre priser för användarna och höga vinster för de dominerande förmedlarna på de nationella marknaderna samt till lägre innovationsgrad. kommissionen har genomfört en riskbedömning av affärsverksamheter som bedrivs av andra tillhandahållare än kreditinstitut och funnit att de risker som är förenade med verksamheterna skiljer sig dramatiskt från de risker som kreditinstituten löper. man fann inte någon empirisk bevisning för problem inom sektorn eller insolvensfall som skulle kunna motivera krav som är likartade med dem som gäller för kreditinstitutens verksamhet. det föreligger inga särskilda skyddsbehov: inget insättarskydd, ingen systemisk betydelse hos de berörda systemen eller något hot mot det finansiella systemets integritet och stabilitet. en väl avvägd uppsättning kvalitativa aktsamhetskrav förefaller vara den lämpligaste åtgärden mot de operativa risker och de begränsade finansiella risker betalningsinstituten ställs inför i sin verksamhet. kvantitativa krav (t.ex. kapitalkrav) anses vara överdrivna i förhållande till risken och skulle kunna medföra alltför stora påfrestningar på små tillhandahållare och nya marknadsaktörer. mål 2: att öka överskådligheten på marknaden för både tillhandahållare och användare. alternativ 1. självreglering på marknaden. alternativ 2. behålla de olika nationella ordningarna. alternativ 3. standardiserade eu-krav på öppenhet och information. alternativet självreglering på marknaden har avförts på grund av den för närvarande låga graden av överensstämmelse med kraven på konsumentinformation och bristen på överblickbarhet. nationella bestämmelser har fördelen att de kan beakta landsspecifika betaltjänster, men de begränsar effektiviteten, överskådligheten och konsumenternas valmöjligheter på en större europeisk marknad. standardisering var det alternativ som föredrogs av en majoritet inom betalningsbranschen och konsumentorganisationerna. de största ekonomiska fördelarna till följd av förenkling och förutsebarhet väntas ges av gemenskapslagstiftning som kodifierar alla gemenskapens och medlemsstaternas informationskrav i ett enda rättsligt instrument. mål 3: användarnas och tillhandahållarnas rättigheter och skyldigheter. alternativ 1. att behålla den nuvarande situationen med olika nationella bestämmelser. alternativ 2. skapa förutsebarhet i fråga om rättigheter och skyldigheter för användare och tillhandahållare för att skapa en hög nivå på konsumentskyddet och ökad effektivitet. för närvarande finns det 25 olika uppsättningar nationella regler som varit till god nytta för betalningsmarknaden så länge som gränsöverskridande betalningar och den inre marknaden var av mindre betydelse. i och med upprättandet av den inre marknaden och dessutom införandet av euron har harmonisering blivit en nödvändighet. detta gäller särskilt när nationella bestämmelser som upprätthåller nationella skillnader hindrar gränsöverskridande betalningar och utvecklingen av effektivare alleuropeiska betaltjänster. ett enhetligt synsätt på tillhandahållarnas och användarnas rättigheter och skyldigheter kommer att ge förutsättningar för högre effektivitet, ökad automatisering och direkthantering (stp) på alleuropeisk nivå. -
valutazione dell'impatto in vista della realizzazione degli obiettivi dichiarati del nuovo quadro normativo per i pagamenti, la valutazione dell'impatto ha considerato con la dovuta attenzione il tipo di intervento politico da attuare (nessun intervento, intervento di tipo regolamentare, combinazione di regolamentazione e di autoregolamentazione del mercato) e il tipo di strumento legislativo (regolamento o direttiva). nell'ambito del campo d'applicazione della presente direttiva, la commissione ha considerato le seguenti alternative: obiettivo 1: aumentare la concorrenza tra i mercati nazionali e garantire parità di condizioni. alternativa 1: mantenimento dello status quo, con condizioni di accesso al mercato rigorosamente nazionali alternativa 2: armonizzazione delle condizioni di accesso al mercato per i prestatori di servizi di pagamento che non siano enti creditizi e introduzione di una licenza specifica per gli istituti di pagamento. una valutazione delle possibili ripercussioni sociali ed economiche di condizioni di accesso al mercato differenziate a seconda degli stati membri ha confermato che la situazione attuale non favorisce il buon funzionamento del mercato unico e determina significative barriere di accesso al mercato. la frammentazione delle condizioni di accesso al mercato provoca distorsioni della concorrenza, un aumento dei prezzi per gli utenti, consente ai prestatori dominanti sui mercati nazionali di realizzare ingenti profitti e contribuisce a mantenere bassi i livelli di innovazione. la commissione ha condotto una valutazione dei rischi relativi alle attività dei prestatori che non sono enti creditizi e ha rilevato che tali rischi erano estremamente diversi da quelli cui sono esposti gli enti creditizi. non sono stati rilevati nel settore casi concreti problematici o casi di bancarotta che giustificherebbero l'adozione di requisiti simili a quelli previsti per l'attività degli enti creditizi. non sono stati individuati obiettivi particolari in termini di tutela: non si rende necessaria una tutela dei depositanti, i sistemi interessati non rivestono un'importanza sistemica, né si registrano minacce all'integrità ed alla stabilità del sistema finanziario. un insieme equilibrato di requisiti prudenziali qualitativi sembra essere la risposta più adatta ai rischi operativi e ai rischi finanziari limitati che gli istituti di pagamento si trovano ad affrontare nel quadro della loro attività. requisiti quantitativi (come i requisiti patrimoniali) sono considerati eccessivi rispetto ai rischi e potrebbero gravare eccessivamente sui piccoli prestatori e sui nuovi operatori che fanno il loro ingresso sul mercato. obiettivo 2: accrescere la trasparenza sia per i prestatori che per gli utenti alternativa 1: autoregolamentazione del mercato alternativa 2: mantenimento di regimi nazionali divergenti alternativa 3: introduzione di requisiti di trasparenza e di informazione armonizzati a livello europeo. l'opzione dell'autoregolamentazione è stata scartata, in considerazione dei bassi livelli registrati per quanto concerne il rispetto dei requisiti in materia di informazione dei consumatori e la mancanza di trasparenza. le norme nazionali presentano il vantaggio di tenere conto dei servizi di pagamento specifici di determinati paesi ma, in un mercato europeo divenuto più ampio, limitano l'efficienza, la trasparenza del mercato e la scelta per i consumatori. l'armonizzazione è l'opzione che ha riscosso il consenso della maggior parte dei rappresentanti del settore dei pagamenti e delle associazioni degli utenti. i maggiori vantaggi economici sono attesi, grazie alla semplificazione e alla certezza del diritto che garantisce, dalla codificazione in un unico strumento comunitario di tutti i requisiti comunitari e nazionali in materia di informazione. obiettivo 3: diritti ed obblighi degli utenti e dei prestatori alternativa 1: mantenimento dello status quo, con norme nazionali diverse alternativa 2: garanzia di certezza del diritto per quanto concerne i diritti e gli obblighi fondamentali per gli utenti e i prestatori nell'interesse di un grado elevato di tutela dei consumatori e di una maggiore efficienza. le 25 normative nazionali diverse che disciplinano attualmente il mercato dei pagamenti hanno funzionato bene fino a quando i pagamenti transfrontalieri e il mercato unico non hanno assunto un ruolo importante. con la creazione del mercato unico, e ancor più con l'introduzione dell'euro, l'armonizzazione è diventata una necessità, in particolare quando le norme nazionali consentono di mantenere differenze nazionali, ostacolando i pagamenti transfrontalieri ed impedendo la diffusione di servizi di pagamento paneuropei più efficienti. un approccio coerente per quanto riguarda i diritti e gli obblighi dei prestatori e degli utenti consentirà una maggiore efficienza, un livello più elevato di automatizzazione ed un sistema paneuropeo di trattamento completamente automatizzato. -