검색어: remansit (라틴어 - 스웨덴어)

remansit solus et ecce vir luctabatur cum eo usque man
och jakob blev ensam kvar. då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.

erastus remansit corinthi trophimum autem reliqui infirmum milet
erastus stannade kvar i korint, men trofimus lämnade jag sjuk efter mig i miletus.

non remansit de cibo eius et propterea nihil permanebit de bonis eiu
intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

consummatisque diebus cum redirent remansit puer iesus in hierusalem et non cognoverunt parentes eiu
men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen jesus kvar i jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

mittens autem in macedoniam duos ex ministrantibus sibi timotheum et erastum ipse remansit ad tempus in asi
han sände då två av sina medhjälpare, timoteus och erastus, åstad till macedonien, men själv stannade han ännu någon tid i provinsen asien.

audientes autem unus post unum exiebant incipientes a senioribus et remansit solus et mulier in medio stan
när de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.

et quomodo poterit servus domini mei loqui cum domino meo nihil enim in me remansit virium sed et halitus meus intercluditu
huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas.»

cumque adhuc pergerent in itinere fama praevenit ad david dicens percussit absalom omnes filios regis et non remansit ex eis saltem unu
medan de ännu voro på väg, kom till david ett rykte om att absalom hade huggit ned alla konungens söner, så att icke en enda av dem fanns kvar.

dixitque maior ad minorem pater noster senex est et nullus virorum remansit in terra qui possit ingredi ad nos iuxta morem universae terra
då sade den äldre till den yngre: »vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja.

ego autem relictus solus vidi visionem grandem hanc et non remansit in me fortitudo sed et species mea inmutata est in me et emarcui nec habui quicquam viriu
så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen, förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

at ille non descendet inquit filius meus vobiscum frater eius mortuus est ipse solus remansit si quid ei adversi acciderit in terra ad quam pergitis deducetis canos meos cum dolore ad infero
men han svarade: »min son får icke fara ditned med eder. hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa i viljen företaga, så skullen i bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»

et ecce quasi similitudo filii hominis tetigit labia mea et aperiens os meum locutus sum et dixi ad eum qui stabat contra me domine mi in visione tua dissolutae sunt conpages meae et nihil in me remansit viriu
men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.

postquam ergo audierunt omnes reges amorreorum qui habitabant trans iordanem ad occidentalem plagam et cuncti reges chanaan qui propinqua possidebant magno mari loca quod siccasset dominus fluenta iordanis coram filiis israhel donec transirent dissolutum est cor eorum et non remansit in eis spiritus timentium introitum filiorum israhe
då nu alla amoréernas konungar på andra sidan jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru herren hade låtit vattnet i jordan torka ut framför israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot israels barn.