Je was op zoek naar: lekk ma (Wolof - Zweeds)

noonu ñépp lekk ba suur.
och de åto alla och blevo mätta.

seeni maam lekk nañu mànn ca màndiŋ ma, teewul dee nañu.
edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.

xanaa sañunoo lekk ak a naan?
skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck?

mbaa du damaa lekk seen alal, jaare ko ci kenn ci ñi ma yónni woon?
har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

noonu ñu lekk ba suur, daldi sànni pepp ma ca géej ga, ngir woyofal gaal ga.
sedan de hade ätit sig mätta, lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet.

Ñoom ñépp bokk nañoo lekk ñam, wa yàlla joxe,
alla åto de samma andliga mat,

ndaxte xiifoon naa waaye joxuleen ma, ma lekk; te mar waaye joxuleen ma, ma naan.
ty jag var hungrig, och i gåven mig icke att äta; jag var törstig, och i gåven mig icke att dricka;

ndaxte bakkan moo gën lekk, te yaram a gën koddaay.
livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.

waaye ñam wiy wàcce ci asamaan, ku ko lekk, doo dee.
men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.

indileen sëllu wu duuf wa te rey ko, nu lekk te bànneexu;
och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.

bu ngeen dajee, mënuleen a wax ne reeru boroom bi ngeen di lekk.
när i alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen herrens måltid hållas;

na ku nekk seetlu boppam nag, sog a lekk ci mburu mi te naan ci kaas bi.
pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

noonu ñépp lekk ba suur. bi ñu dajalee desit ya, ñu feesal fukki pañe ak ñaar.
och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.

fullawooleen a dund ci jàmm, di topptoo seen mbiri bopp tey lekk seen ñaq, ni nu leen ko sante woon.
och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,

am beneen bés yeesu ñëwaat ca kër ga. te mbooloo mu bare dajaloowaat fa, ba tax mënuñoo lekk sax.
och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.

gannaaw ga yeesu doon lekk ca kër ga, te ay juutikat ak i boroom bàkkaar yu bare dikk, bokk lekk ak yeesu ak taalibeem ya.
när han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte jesus och hans lärjungar.

waaye yeesu tontu leen ne: «matul ñu dem, yéen joxleen leen lu ñu lekk.»
men jesus sade till dem: »de behöva icke gå bort; given i dem att äta.»

maa ngi leen di sant nag, ngeen lekk, ndax noonu rekk ngeen man a rawe. ndax genn kawar du rot ci yéen.»
därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat.

ndaxte ca bés ya jiitu mbënn ma, nit ñaa ngi doon lekk di naan, góor yaa ngi doon takk jabar, tey maye seeni doom, ba bés ba nóoyin duggee ca gaal ga;
såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då noa gick in i arken;