Je was op zoek naar: högmod (Zweeds - Latijn)

högmod
superbia

stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
contritionem praecedit superbia et ante ruinam exaltatur spiritu

före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
antequam conteratur exaltatur cor hominis et antequam glorificetur humiliatu

därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
exciderunt ianuas eius in id ipsum in securi et ascia deiecerunt %eam

en människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
superbum sequitur humilitas et humilem spiritu suscipiet glori

i den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
in ore stulti virga superbiae labia sapientium custodiunt eo

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
indicabit eis opera eorum et scelera eorum quia violenti fuerin

så säger herren: på samma sätt skall jag sända fördärv över judas och jerusalems stora högmod.
haec dicit dominus sic putrescere faciam superbiam iuda et superbiam hierusalem multa

och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och herren allena skall vara hög på den dagen.
et incurvabitur sublimitas hominum et humiliabitur altitudo virorum et elevabitur dominus solus in die ill

vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
da nobis auxilium de tribulatione et vana salus homini

jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod.
et visitabo super orbis mala et contra impios iniquitatem eorum et quiescere faciam superbiam infidelium et arrogantiam fortium humiliab

att frukta herren är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
timor domini odit malum arrogantiam et superbiam et viam pravam et os bilingue detesto

men då hiskia ödmjukade sig, mitt i sitt hjärtas högmod, och jerusalems invånare med honom, drabbade herrens förtörnelse dem icke, så länge hiskia levde.
humiliatusque est postea eo quod exaltatum fuisset cor eius tam ipse quam habitatores hierusalem et idcirco non venit super eos ira domini in diebus ezechia

därför prisar nu jag, nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.
nunc igitur ego nabuchodonosor laudo et magnifico et glorifico regem caeli quia omnia opera eius vera et viae eius iudicia et gradientes in superbia potest humiliar

då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar
superbus nihil sciens sed languens circa quaestiones et pugnas verborum ex quibus oriuntur invidiae contentiones blasphemiae suspiciones mala

den ogudaktige säger i sitt högmod: »han frågar icke därefter.» »det finnes ingen gud», så äro alla hans tankar.
quoniam quae perfecisti destruxerunt iustus %autem; quid feci

bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;
divitibus huius saeculi praecipe non sublime sapere neque sperare in incerto divitiarum sed in deo qui praestat nobis omnia abunde ad fruendu