Você procurou por: bonne nuit et encore merci pour tou (Francês - Sueco)

encore merci pour cette coopération.
tack så mycket ännu en gång för samarbetet !

encore merci pour le travail accompli!
hjärtligt tack återigen för det presterade arbetet.

encore merci pour votre soutien constant dans cet important problème de santé publique.
tack än en gång för att ni fortsätter att ge ert stöd till denna viktiga folkhälsofråga .

monsieur le président, encore merci pour les nombreux apports et points de vue constructifs.
herr talman, tack än en gång för många konstruktiva bidrag och synpunkter.

encore merci pour la coopération dont le parlement a fait montre dans le traitement de ce dossier en dépit des difficultés que nous avons rencontrées.
jag vill återigen tacka parlamentet för den samarbetsvilja man visat i denna fråga , trots de svårigheter som vi har haft.

donc, encore merci pour votre travail, mais je ne puis suivre vos propositions et en appelle, au nom de mon groupe, à la même décision que mme oddy.
alltså tack en gång till för det åstadkomna arbetet . synd att jag inte kan acceptera era förslag och därför föreslår jag på min grupps vägnar samma inställning som kollegan oddy.

tout d'abord, je remercie sincèrement la rapportrice, mme ayuso gonzález, qui a présenté un excellent projet de rapport, et encore merci pour l' excellent travail de coopération.
först mitt hjärtliga tack till föredraganden , vår kollega ayuso gonzález, som har lagt fram ett utmärkt förslag till betänkande , och även det hjärtligaste tack för det verkligen mycket goda samarbetet.

assis la, sur la rive, nous contemplons la lune qui, l’aimant elle aussi, se penche sur lui pour un baiser de soeur et l’enlace étroitement entre ses bras d’argent. et nous le regardons couler, chantonnant et murmurant sans cesse, a la rencontre de sa reine : la mer ! nos propres voix bientôt se taisent, nos pipes s’éteignent, et nous, jeunes gens bien ordinaires, tandis que monte en notre esprit un flot de pensées mi-douces, mi-ameres, n’éprouvons plus ni désir ni besoin de parler. il est temps alors de nous lever en riant, de secouer les cendres de nos pipes encore tiedes, de nous souhaiter « bonne nuit » et, bercés par le clapotis de l’eau et le bruissement des feuilles, de nous endormir sous les étoiles et de rever que la terre est redevenue jeune – jeune et belle comme elle l’était avant que les siecles perturbés et fébriles eussent ridé son beau visage, avant que les péchés et les folies de ses enfants eussent racorni son coeur, aimable comme elle l’était aux jours lointains ou, jeune maman, elle nous dorlotait, nous ses petits, contre son sein profond, avant que les séductions d’une civilisation factice nous eussent arrachés a ses tendres bras, avant que les ricanements empoisonnés du faux et du clinquant nous eussent fait renier la vie simple que nous menions avec elle, dans la demeure somptueuse ou l’humanité naquit, voici des lustres et des lustres !
och där sitter vi, vid dess rand, under det att månen, som också älskar henne, lutar sig fram för att kyssa henne; en systers kyss, och kastar sina silverarmar runt henne i en omfamning; och vi betraktar henne, där hon flyter fram, för alltid sjungande, alltid viskande, på sin väg att möta sin konung, havet — tills våra röster dör ut i tystnad, och piporna slocknar — till dess vi, vanliga, vardagsynglingar som vi ju är, känner oss ovanligt tankefyllda, till hälften sorgsna, hälften glada, och utan behov av att behöva säga något mer — tills vi skrattande reser oss, knackar ur våra slocknade pipor, säger ”god natt” och, vaggade till ro av det viskande vattnet och de susande träden, faller till sömns under de glimmande, tysta stjärnorna, och drömmer att världen åter är ung — ung och vacker, som hon brukade vara, innan sekler av kamp och bekymmer fårat hennes vackra anlete, innan hennes barns synder och dårskaper gjort hennes älskande hjärta gammalt — vacker som hon var i dessa gångna dagar då, som nybliven moder, hon närde oss sina barn, vid sitt eget, frikostiga bröst — innan civilisationens glättade laster lockat oss iväg från hennes ömma armar, och de giftiga hånleendena från allt konstlat gjort oss skamsna inför det enkla liv vi levde tillsammans med henne och över det enkla men goda hem där mänskligheten föddes för så många årtusenden sedan.