Você procurou por: nostros (Latim - Sueco)

et nos vobis adnuntiamus ea quae ad patres nostros repromissio facta es
och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit jesus uppstå,

sicut locutus est ad patres nostros abraham et semini eius in saecul
mot abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

converte nos domine ad te et convertemur innova dies nostros sicut a principi
tag oss åter till dig, herre, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

cum audisset autem iacob esse frumentum in aegypto misit patres nostros primu
men när jakob fick höra att bröd fanns i egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.

domine salvum me fac et psalmos nostros cantabimus cunctis diebus vitae nostrae in domo domin
herren skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i herrens hus.

et erant qui dicerent agros nostros et vineas et domos nostras opponamus et accipiamus frumentum in fam
och några sade: »våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»

et ait samuhel ad populum dominus qui fecit mosen et aaron et eduxit patres nostros de terra aegypt
samuel sade till folket: »ja, herren vare vittne, han som lät mose och aron uppstå och förde edra fäder upp ur egyptens land.

quibus emptis cum venissemus ad diversorium aperuimus sacculos nostros et invenimus pecuniam in ore saccorum quam nunc eodem pondere reportamu
och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

cumque transissemus fratres nostros filios esau qui habitabant in seir per viam campestrem de helath et de asiongaber venimus ad iter quod ducit in desertum moa
så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, esaus barn, som bodde i seir, och lämnade hedmarksvägen och elat och esjon-geber. vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till moabs öken.

re vera induxisti nos in terram quae fluit rivis lactis et mellis et dedisti nobis possessiones agrorum et vinearum an et oculos nostros vis eruere non venimu
ingalunda har du fört oss in i ett land som flyter av mjölk och honung, eller givit oss åkrar och vingårdar till arvedel. eller tror du att du kan sticka ut ögonen på dessa människor? nej, vi komma icke.»

et dixi eis nos ut scitis redemimus fratres nostros iudaeos qui venditi fuerant gentibus secundum possibilitatem nostram et vos igitur vendite fratres vestros et emimus eos et siluerunt nec invenerunt quid responderen
och jag sade till dem: »vi hava efter förmåga friköpt våra judiska bröder som voro sålda åt hedningarna. skolen nu i sälja edra bröder? skola de behöva sälja sig åt oss?» då tego de och hade intet att svara.

deus noster ergo non iudicabis eos in nobis quidem non tanta est fortitudo ut possimus huic multitudini resistere quae inruit super nos sed cum ignoremus quid agere debeamus hoc solum habemus residui ut oculos nostros dirigamus ad t
du, vår gud, skall du icke hålla dom över dem? ty vi förmå intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi icke vad vi skola göra, utan till dig se våra ögon.»

et ait ad omnem coetum israhel si placet vobis et a domino deo nostro egreditur sermo quem loquor mittamus ad fratres nostros reliquos in universas regiones israhel et ad sacerdotes et levitas qui habitant in suburbanis urbium ut congregentur ad no
sedan sade david till israels hela församling: »om i så finnen för gott, och om detta är från herren, vår gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;

et nunc sicut carnes fratrum nostrorum sic carnes nostrae sunt sicut filii eorum ita filii nostri ecce nos subiugamus filios nostros et filias nostras in servitutem et de filiabus nostris sunt famulae nec habemus unde possint redimi et agros nostros et vineas alii possiden
nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»