Você procurou por: verus (Latim - Sueco)

verus
sann

dixitque ad regem verus est sermo quem audivi in terra me
och hon sade till konungen: »sant var det tal som jag hörde i mitt land om dig och om din vishet.

dixitque ad regem verus sermo quem audieram in terra mea de virtutibus et sapientia tu
och hon sade till konungen: »sant var det tal som jag hörde i mitt land om dig och om din vishet.

et angelo laodiciae ecclesiae scribe haec dicit amen testis fidelis et verus qui est principium creaturae de
och skriv till laodiceas församlings ängel: »så säger han som är amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till guds skapelse:

dominus autem deus verus est ipse deus vivens et rex sempiternus ab indignatione eius commovebitur terra et non sustinebunt gentes comminationem eiu
men herren är en sann gud, han är en levande gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.

et angelo philadelphiae ecclesiae scribe haec dicit sanctus et verus qui habet clavem david qui aperit et nemo cludit et cludit et nemo aperi
och skriv till filadelfias församlings ängel: »så säger den helige, den sannfärdige, han som har 'davids nyckel', han som 'upplåter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen upplåter':

clamabat ergo docens in templo iesus et dicens et me scitis et unde sim scitis et a me ipso non veni sed est verus qui misit me quem vos non sciti
då sade jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »javäl, i kännen mig, och i veten varifrån jag är. likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som i icke kännen.

et accedentes locuti sunt regi super edicto rex numquid non constituisti ut omnis homo qui rogaret quemquam de diis et hominibus usque ad dies triginta nisi a te rex mitteretur in lacum leonum ad quod respondens rex ait verus sermo iuxta decretum medorum atque persarum quod praevaricari non lice
därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» konungen svarade och sade: »jo, och det påbudet står fast efter mediens och persiens oryggliga lag.»