Você procurou por: ovänners (Sueco - Espanhol)

glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
no olvides el vocerío de tus enemigos; constantemente sube el tumulto de los que se levantan contra ti

du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
asimismo, has hecho volver atrás su espada y no lo levantaste en la batalla

sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
hace que su furor se inflame contra mí y me considera como a uno de sus adversarios

han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
una vez rescatados de las manos de los enemigos, le sirvamos sin temor

Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.
no me entregues a la voluntad de mis adversarios, porque contra mí se han levantado testigos falsos que respiran violencia

av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.
cuando contemplo tus cielos, obra de tus dedos, la luna y las estrellas que tú has formado

stå upp, herre, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
entonces te rodeará la congregación de los pueblos, y hacia ella vuélvete en lo alto

för alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
he sido olvidado en sus corazones como un muerto; he venido a ser como un objeto inútil

och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: »kommen hit upp.» då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn.
oyeron una gran voz del cielo que les decía: "¡subid acá!" y subieron al cielo en la nube, y sus enemigos los vieron

sokrates fick dricka ur giftbägaren för att han hade förolämpat gudarna. en sådan beskyllning var på den tiden ett beprövat medel för att få sina ovänner dömda.
una acusación como esa era, en esos tiempos, un remedio probado para condenar a alguien con el que vivías en discordia.