Şunu aradınız:: förkunna (İsveççe - Latince)

himlarna förkunna hans rättfärdighet, och alla folk se hans ära.
in tubis ductilibus et voce tubae corneae iubilate in conspectu regis domin

ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt guds rådslut.
non enim subterfugi quo minus adnuntiarem omne consilium dei vobi

vem kan uttala herrens väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
dicant qui redempti sunt a domino quos redemit de manu inimici de regionibus congregavit eo

på det att man i sion må förkunna herrens namn och hans lov i jerusalem,
benedicite domino omnia opera eius in omni loco dominationis ipsius benedic anima mea domin

att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
elevaverunt flumina domine elevaverunt flumina vocem suam *elevabunt flumina fluctus suos

på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.
in die illa cum venerit fugiens ad te ut adnuntiet tib

och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
sine causa autem colunt me docentes doctrinas mandata hominu

så har ock herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium.
ita et dominus ordinavit his qui evangelium adnuntiant de evangelio viver

och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad gud har gjort och förstå hans verk.
visitasti terram et inebriasti eam multiplicasti locupletare eam flumen dei repletum est aquis parasti cibum illorum quoniam ita est praeparatio eiu

jag tänkte: »må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
sperabam enim quod aetas prolixior loqueretur et annorum multitudo doceret sapientia

ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke känner.
clama ad me et exaudiam te et adnuntiabo tibi grandia et firma quae nesci

jag kom till troas för att förkunna evangelium om kristus, och en dörr till verksamhet i herren öppnades för mig;
cum venissem autem troadem propter evangelium christi et ostium mihi apertum esset in domin

jag vill sjunga om herrens nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
priusquam montes fierent et formaretur terra et orbis a saeculo usque in saeculum tu es deu

jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till macedonien, att stanna kvar i efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror
sicut rogavi te ut remaneres ephesi cum irem in macedoniam ut denuntiares quibusdam ne aliter doceren

de förra åter förkunna kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor.
quidam autem ex contentione christum adnuntiant non sincere existimantes pressuram se suscitare vinculis mei

ty så har herren sagt till mig: »gå och ställ ut en väktare; vad han får se, det må han förkunna.
haec enim dixit mihi dominus vade et pone speculatorem et quodcumque viderit adnuntie

ja, var är dina vise? må de förkunna för dig -- ty de veta det ju -- vad herren sebaot har beslutit över egypten.
ubi sunt nunc sapientes tui adnuntient tibi et indicent quid cogitaverit dominus exercituum super aegyptu

ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos fadern och uppenbarades för oss.
et vita manifestata est et vidimus et testamur et adnuntiamus vobis vitam aeternam quae erat apud patrem et apparuit nobi

»vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
miserere mei domine quoniam tribulor conturbatus est in ira oculus meus anima mea et venter meu

jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av gud, förkunna vi ordet i kristus, inför gud.
non enim sumus sicut plurimi adulterantes verbum dei sed ex sinceritate sed sicut ex deo coram deo in christo loquimu