Şunu aradınız:: fluctus (Latince - İsveççe)

qui extendit caelos solus et graditur super fluctus mari
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

dixit et stetit spiritus procellae et exaltati sunt fluctus eiu
de knorrade i sina tält och lyssnade icke till herrens röst.

et statuit procellam %eius; in auram et siluerunt fluctus eiu
de förtörnade gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

et dixi usque huc venies et non procedes amplius et hic confringes tumentes fluctus tuo
och sade: »härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

elevaverunt flumina domine elevaverunt flumina vocem suam *elevabunt flumina fluctus suos
att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

ego autem sum dominus deus tuus qui conturbo mare et intumescunt fluctus eius dominus exercituum nomen meu
ty jag är herren, din gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är herren sebaot;

fluctus feri maris despumantes suas confusiones sidera errantia quibus procella tenebrarum in aeternum servata es
de äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters skum. de äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid.

et proiecisti me in profundum in corde maris et flumen circumdedit me omnes gurgites tui et fluctus tui super me transierun
du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.

aegyptus fluminis instar ascendet et velut flumina movebuntur fluctus eius et dicet ascendens operiam terram perdam civitatem et habitatores eiu
det är egypten som stiger upp såsom nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. han säger: »jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

abyssus *ad; abyssum invocat in voce cataractarum tuarum omnia excelsa tua et fluctus tui super me transierun
de som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

haec dicit dominus qui dat solem in lumine diei ordinem lunae et stellarum in lumine noctis qui turbat mare et sonant fluctus eius dominus exercituum nomen ill
så säger herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är herren sebaot:

me ergo non timebitis ait dominus et a facie mea non dolebitis qui posui harenam terminum mari praeceptum sempiternum quod non praeteribit et commovebuntur et non poterunt et intumescent fluctus eius et non transibunt illu
skullen i icke frukta mig, säger herren, skullen i icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?