Şunu aradınız:: parce mihi, domine (Latince - İsveççe)

desperavi nequaquam ultra iam vivam parce mihi nihil enim sunt dies me
jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

legem pone mihi domine in via tua et dirige me in semita recta propter inimicos meo
jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

et tu dicis mihi domine deus eme agrum argento et adhibe testes cum urbs data sit in manu chaldeoru
och likväl, fastän staden är given i kaldéernas hand, sade du, herre herre, till mig: 'köp du åkern för penningar, och tag vittnen därpå'!»

vidensque gedeon quod esset angelus domini ait heu mihi domine deus quia vidi angelum domini facie ad facie
då såg gideon att det var herrens ängel. och gideon sade: »ve mig, herre, herre, eftersom jag nu har sett herrens ängel ansikte mot ansikte!»

locutus sum in lingua mea notum fac mihi domine finem meum et numerum dierum meorum quis est ut sciam quid desit mih
ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

dixi quoque levitis ut mundarentur et venirent ad custodiendas portas et sanctificandum diem sabbati et pro hoc ergo memento mei deus meus et parce mihi secundum multitudinem miserationum tuaru
och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. tänk ock därför på mig, min gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!

dixit ad eum ne reputes mihi domine mi iniquitatem neque memineris iniuriam servi tui in die qua egressus es domine mi rex de hierusalem neque ponas rex in corde tu
och sade till konungen: »må min herre icke tillräkna mig min missgärning, och icke tänka på huru illa din tjänare gjorde på den dag då min herre konungen drog ut från jerusalem; må konungen icke akta därpå.

et perrexit in desertum via unius diei cumque venisset et sederet subter unam iuniperum petivit animae suae ut moreretur et ait sufficit mihi domine tolle animam meam neque enim melior sum quam patres me
men själv gick han ut i öknen en dagsresa. där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »det är nog; tag nu mitt liv, herre, ty jag är icke förmer än mina fäder.»