Şunu aradınız:: viscera (Latince - İsveççe)

quem remisi tu autem illum id est mea viscera suscip
denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.

viscera eius plena sunt adipe et medullis ossa illius inrigantu
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

ita frater ego te fruar in domino refice viscera mea in domin
ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i herren! vederkvick mitt hjärta i kristus.

circumdedit me lanceis suis convulneravit lumbos meos non pepercit et effudit in terra viscera me
han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

gaudium enim magnum habui et consolationem in caritate tua quia viscera sanctorum requieverunt per te frate
ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.

festinavitque quia commota fuerant viscera eius super fratre suo et erumpebant lacrimae et introiens cubiculum flevi
men josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin kammare och grät där.

et hic quidem possedit agrum de mercede iniquitatis et suspensus crepuit medius et diffusa sunt omnia viscera eiu
och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.

qui habuerit substantiam mundi et viderit fratrem suum necesse habere et clauserit viscera sua ab eo quomodo caritas dei manet in e
men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då guds kärlek förbliva i honom?

et dixit ad me fili hominis venter tuus comedet et viscera tua conplebuntur volumine isto quod ego do tibi et comedi illud et factum est in ore meo sicut mel dulc
och han sade till mig: »du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» och jag åt, och den var i min mun söt såsom honung.

caph defecerunt prae lacrimis oculi mei conturbata sunt viscera mea effusum est in terra iecur meum super contritione filiae populi mei cum deficeret parvulus et lactans in plateis oppid
mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

dixit autem mulier cuius filius erat vivus ad regem commota sunt quippe viscera eius super filio suo obsecro domine date illi infantem vivum et nolite interficere eum contra illa dicebat nec mihi nec tibi sit dividatu
men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» men den andra sade: »må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»

cumque diei succederet dies et temporum spatia volverentur duorum annorum expletus est circulus et sic longa consumptus tabe ita ut egereret etiam viscera sua languore pariter et vita caruit mortuusque est in infirmitate pessima et non fecit ei populus secundum morem conbustionis exequias sicut fecerat maioribus eiu
och efter år och dagar, när två år voro förlidna, föllo hans inälvor ut i följd av sjukdomen, och han dog i svåra plågor; men hans folk anställde ingen förbränning till hans ära, såsom de hade gjort efter hans fäder.