Şunu aradınız:: vivus sum (Latince - İsveççe)

vivus
levande

ego ergo sum
ik ben daarom

armar ergo sum
gud älskar mig, då är jag

armat ergo sum
gud älskar mig, då är jag

ego sum lux et via
jag är vägen sanningen och livet

ego sum via veritas et vita
ego sum qui venit in nomine eius

qui diligit me, quia ego sum:
Με αγαπά γιατί είμαι

haec locutus sum vobis apud vos manen
detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder.

dicit ei iesus ego sum qui loquor tecu
jesus svarade henne: »jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»

ad benedicendum adductus sum benedictionem prohibere non vale
se, att välsigna har jag fått i uppdrag; han har välsignat, och jag kan icke rygga det.

cur detestatus sum disciplinam et increpationibus non adquievit cor meu
och säga: »huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

ab aeterno ordita sum et ex antiquis antequam terra fiere
från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

adflictus sum et humiliatus sum nimis rugiebam a gemitu cordis me
ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter herren, de skola besitta landet.

et per fenestram in sporta dimissus sum per murum et effugi manus eiu
och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.

ait moriatur anima mea cum philisthim concussisque fortiter columnis cecidit domus super omnes principes et ceteram multitudinem quae ibi erat multoque plures interfecit moriens quam ante vivus occidera
och simson sade: »må jag nu själv dö med filistéerna.» sedan böjde han sig framåt med sådan kraft, att huset föll omkull över hövdingarna och allt folket som fanns där. och de som han så dödade vid sin död voro flera än de som han hade dödat, medan han levde.

dixit autem mulier cuius filius erat vivus ad regem commota sunt quippe viscera eius super filio suo obsecro domine date illi infantem vivum et nolite interficere eum contra illa dicebat nec mihi nec tibi sit dividatu
men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» men den andra sade: »må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»