Şunu aradınız:: strömmar (İsveççe - Latince)

dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
in omnem terram exivit sonus eorum et in fines orbis terrae verba eoru

ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
quia circumdederunt me contritiones mortis torrentes belial terruerunt m

hör, du land där flygfän surra, du land bortom etiopiens strömmar,
vae terrae cymbalo alarum quae est trans flumina aethiopia

molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
et temptaverunt deum in cordibus suis ut peterent escas animabus sui

vem är denne som stiger upp såsom nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
quis est iste qui quasi flumen ascendit et veluti fluviorum intumescunt gurgites eiu

låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
festinent et adsumant super nos lamentum deducant oculi nostri lacrimas et palpebrae nostrae defluant aqui

jag är den som säger till havsdjupet: »sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
qui dico profundo desolare et flumina tua arefacia

den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.»
qui credit in me sicut dixit scriptura flumina de ventre eius fluent aquae viva

jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
aperiam in supinis collibus flumina et in medio camporum fontes ponam desertum in stagna aquarum et terram inviam in rivos aquaru

ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
effundam enim aquas super sitientem et fluenta super aridam effundam spiritum meum super semen tuum et benedictionem meam super stirpem tua

jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna vid dina fjäll, och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar med alla de fiskar i dina strömmar, som hänga fast vid dina fjäll.
et ponam frenum in maxillis tuis et adglutinabo pisces fluminum tuorum squamis tuis et extraham te de medio fluminum tuorum et universi pisces tui squamis tuis adherebun

se, jag vill göra något nytt. redan nu visar det sig; märken i det icke? ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,
ecce ego facio nova et nunc orientur utique cognoscetis ea ponam in deserto viam et in invio flumin

så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.
glorificabit me bestia agri dracones et strutiones quia dedi in deserto aquas flumina in invio ut darem potum populo meo electo me

de största vatten förmå ej utsläcka kärleken, strömmar kunna icke fördränka den. om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bliva försmådd.» ----
aquae multae non poterunt extinguere caritatem nec flumina obruent illam si dederit homo omnem substantiam domus suae pro dilectione quasi nihil despicient eu

det var samma väsenden som jag: hade sett under israels gud vid strömmen kebar, och jag märkte att det var keruber.
ipsum est animal quod vidi subter deum israhel iuxta fluvium chobar et intellexi quia cherubin essen