Usted buscó: kostrijet (Croata - Sueco)

uzeh kostrijet za haljinu, i postah im igraèka.
jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

nebesa oblaèim u tminu i kostrijet im dajem za pokrivaè!"
själva himmelen kläder jag i mörker och giver den sorgdräkt att bära.

plaèite k'o djevica odjevena u kostrijet za zaruènikom svojim.
klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

tijelo sam golo u kostrijet zašio, zario sam èelo svoje u prašinu.
säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

sve opet žene koje je njihovo srce poticalo zbog njihove vještine prele su kostrijet.
och alla kvinnor som av sitt hjärta manades därtill och hade lärt konsten spunno gethår.

okrenuo si moj plaè u igranje, skinuo kostrijet s mene i opasao me radošæu.
då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

ninivljani povjerovaše bogu; oglasiše post i obukoše se u kostrijet, svi od najveæega do najmanjega.
då trodde folket i nineve på gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.

i razdere jakov svoje haljine, stavi pokornièku kostrijet oko bokova i dugo vremena oplakivaše svoga sina.
och jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.

i ja æu poslati dva svoja svjedoka da, obuèeni u kostrijet, prorokuju tisuæu dvjesta i šezdeset dana.
och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.

dršæite, nehajnice, strepite, lakoumnice, svucite se, obnažite, oko bedara kostrijet opašite!
bäven, i som ären så säkra, darren, i som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

gospod, jahve nad vojskama, pozivaše vas u dan onaj da plaèete i tugujete, da obrijete glave i pripašete kostrijet.
herren, herren sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

glas doprije do kralja ninivskoga: on ustade s prijestolja, skide plašt sa sebe, odjenu se u kostrijet i sjede u pepeo.
och när saken kom för konungen i nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska.

zatim posla elijakima, upravitelja dvora, pisara Šebnu i sveæenièke starješine, odjevene u kostrijet, k proroku izaiji, sinu amosovu.
och överhovmästaren eljakim och sekreteraren sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten jesaja, amos' son.

i vidjeh: kad jaganjac otvori šesti peèat, potres velik nasta. i sunce pocrnje kao dlakava kostrijet, sav mjesec posta kao krv.
och jag såg lammet bryta det sjätte inseglet. då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;

david, podigavši oèi, vidje jahvina anðela kako stoji izmeðu zemlje i neba držeæi u ruci isukan maè koji je podigao na jeruzalem, i on pade nièice sa starješinama obuèenim u kostrijet.
när nu david lyfte upp sina ögon och fick se herrens ängel stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin hand, uträckt över jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda i sorgdräkt, ned på sina ansikten.

rispa, ajina kæi, uze kostrijet i prostrije je za sebe na stijeni od poèetka jeèmene žetve sve dok nije kiša s neba pala na mrtva tijela, i tako nije dala nebeskim pticama da se spuštaju na njih danju ni poljskim zvijerima noæu.
då tog rispa, ajas dotter, sin sorgdräkt och hade den till sitt läger ovanpå klippan från det att skörden begynte, ända till dess att vattnet strömmade ned över dem från himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fåglar att slå ned på dem om dagen, ej heller markens vilda djur att göra det om natten.

nato david reèe joabu i svoj vojsci koja je bila s njim: "razderite svoje haljine, obucite kostrijet i narièite za abnerom!" i kralj david poðe za nosilima.
och david sade till joab och allt folket som var med honom: »riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållen dödsklagan efter abner.» och konung david gick själv bakom båren.

u svakoj je pokrajini, svuda gdje se doznala kraljeva rijeè i njegov proglas, meðu Židovima zavladala žalost: postili su, plakali i jadikovali. mnogima od njih kostrijet i pepeo posta ležaj.
och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.

"plaèi, hešbone, jer ar je opustošen, zapomažite kæeri rapske. opašite kostrijet, tužbalice povedite, obilazite s urezima. jer milkom mora u izgnanstvo sa sveæenicima i knezovima.
jämra dig, du hesbon, ty ai är förstört; ropen, i rabbas döttrar. höljen eder i sorgdräkt, klagen, och gån omkring i gårdarna; ty malkam måste vandra bort i fångenskap, och hans präster och furstar med honom.