Usted buscó: desolata (Latín - Sueco)

deleth semitas meas subvertit et confregit me posuit me desolata
han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

et maerebunt atque lugebunt portae eius et desolata in terra sedebi
hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.

et terra deserta fuerit exculta quae quondam erat desolata in oculis omnis viatori
och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått där fram.

quae autem vere vidua est et desolata speravit in deum et instat obsecrationibus et orationibus nocte ac di
en rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

posuerunt eam in dissipationem luxitque super me desolatione desolata est omnis terra quia nullus est qui recogitet cord
sörjande och öde ligger den framför mig. hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.

didicit viduas facere et civitates eorum in desertum adducere et desolata est terra et plenitudo eius a voce rugitus illiu
han våldförde deras änkor, deras städer förödde han. och landet med vad däri var blev förfärat vid dånet av hans rytande.

civitas enim munita desolata erit speciosa relinquetur et dimittetur quasi desertum ibi pascetur vitulus et ibi accubabit et consumet summitates eiu
se, den fasta staden ligger öde, den har blivit en folktom plats, övergiven såsom en öken, kalvar gå där i bet och lägra sig där och avbita de kvistar där finnas.

et dispersi eos per omnia regna quae nesciunt et terra desolata est ab eis eo quod non esset transiens et revertens et posuerunt terram desiderabilem in desertu
utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke känna.» så har nu landet blivit öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en ödemark.

non vocaberis ultra derelicta et terra tua non vocabitur amplius desolata sed vocaberis voluntas mea in ea et terra tua inhabitata quia conplacuit domino in te et terra tua inhabitabitu
du skall icke mer kallas »den övergivna», ej heller skall ditt land mer kallas »ödemark», utan du skall få heta »hon som jag har min lust i», och ditt land skall få heta »äkta hustrun»; ty herren har sin lust i dig, och ditt land har fått sin äkta man.

et miserunt pulverem super capita sua et clamaverunt flentes et lugentes dicentes vae vae civitas magna in qua divites facti sunt omnes qui habent naves in mari de pretiis eius quoniam una hora desolata es
och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: 've, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de därinne, som hade skepp på havet, blevo rika! i ett ögonblick har den nu blivit förödd.

et dices filiis ammon audite verbum domini dei haec dicit dominus deus pro eo quod dixisti euge euge super sanctuarium meum quia pollutum est et super terram israhel quoniam desolata est et super domum iuda quoniam ducti sunt in captivitate
och säg till ammons barn: hören herrens, herrens ord: så säger herren, herren: eftersom du ropar: »rätt så!» över min helgedom, som har blivit oskärad, och över israels land, som har blivit ödelagt, och över juda folk, som har måst vandra bort i fångenskap,