Usted buscó: solus (Latín - Sueco)

habeto eas solus nec sint alieni participes tu
nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

remansit solus et ecce vir luctabatur cum eo usque man
och jakob blev ensam kvar. då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.

aut solus ego et barnabas non habemus potestatem hoc operand
eller äro jag och barnabas de enda som icke hava rätt att vara fritagna ifrån kroppsarbete?

si comedi buccellam meam solus et non comedit pupillus ex e
har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

non possum solus sustinere omnem hunc populum quia gravis mihi es
jag förmår icke ensam bära hela detta folk, ty det bliver mig för tungt.

et cum sero esset erat navis in medio mari et ipse solus in terr
när det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.

dixit autem ei iesus quid me dicis bonum nemo bonus nisi solus deu
jesus sade till honom: »varför kallar du mig god? ingen är god utom gud allena.

quem suis temporibus ostendet beatus et solus potens rex regum et dominus dominantiu
vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,

domine prophetas tuos occiderunt altaria tua suffoderunt et ego relictus sum solus et quaerunt animam mea
»herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?

audientes autem unus post unum exiebant incipientes a senioribus et remansit solus et mulier in medio stan
när de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.

de summis silicibus videbo eum et de collibus considerabo illum populus solus habitabit et inter gentes non reputabitu
från klippornas topp ser jag ju honom, och från höjderna skådar jag honom: se, det är ett folk som bor för sig självt och icke anser sig likt andra folkslag.

et coeperunt cogitare scribae et pharisaei dicentes quis est hic qui loquitur blasphemias quis potest dimittere peccata nisi solus deu
då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »vad är denne för en, som talar så hädiska ord? vem kan förlåta synder utom gud allena?»

domine exercituum deus israhel qui sedes super cherubin tu es deus solus omnium regnorum terrae tu fecisti caelum et terra
»herre sebaot, israels gud, du som tronar på keruberna, du allena är gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.

cumque adhuc ille loqueretur venit alter et dixit ignis dei cecidit e caelo et tactas oves puerosque consumpsit et effugi ego solus ut nuntiarem tib
medan denne ännu talade, kom åter en och sade: »guds eld föll ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och förtärde dem. jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»

cunctique servi regis qui in foribus palatii versabantur flectebant genu et adorabant aman sic enim eis praeceperat imperator solus mardocheus non flectebat genu neque adorabat eu
och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för haman, ty så hade konungen bjudit om honom. men mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

at ille non descendet inquit filius meus vobiscum frater eius mortuus est ipse solus remansit si quid ei adversi acciderit in terra ad quam pergitis deducetis canos meos cum dolore ad infero
men han svarade: »min son får icke fara ditned med eder. hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa i viljen företaga, så skullen i bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»

at ille respondit zelo zelatus sum pro domino deo exercituum quia dereliquerunt pactum domini filii israhel altaria tua destruxerunt et prophetas tuos occiderunt gladio et derelictus sum ego solus et quaerunt animam meam ut auferant ea
han svarade: »jag har nitälskat för herren, härskarornas gud. ty israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»

respondens autem ionadab filius samaa fratris david dixit ne aestimet dominus meus quod omnes pueri filii regis occisi sint amnon solus mortuus est quoniam in ore absalom erat positus ex die qua oppressit thamar sororem eiu
men jonadab, som var son till davids broder simea, tog till orda och sade: »min herre må icke tänka att de hava dödat alla de unga männen, konungens söner, det är amnon allena som är död. ty absaloms uppsyn har bådat olycka ända ifrån den dag då denne kränkte hans syster tamar.